Och vill du ta lite tjockt med pekfingret när essäerna om Hitler i sin tur blir för tjocka så tror jag Knausgård, ja sonen Knausgård alltså, inte har någonting där emot. Han fuskade ju själv.
Far Knausgård hade helt säkert gett dig en rejäl omgång inför sådan karaktärssvaghet, men först hade han förnedrat dig ordentligt. Som han var bör du aldrig bli, o far, förbli i stället den du är så slipper vi besväret att skriva av oss tusen sidor i vår skräck och pina.
Min kamp, din kamp, vår kamp och farmors kamp, brorsans kamp men inte morsans, hon drog i tid hon. Landskamp näst intill, men ingen könskamp just, klasskamp inte alls, livskamp mest av allt, minns du den gamla ramsan om att livet är en häst, just som den kamp det är? Men hur skulle det se ut som titel över sextusen sidor, mina hästar?
Vad är det du säger far? Vill du ha lugn och ro i stället, och en liten tårtbit bara?