Min önskelista
Det var för någon vecka sedan när jag och min mamma satt hemma i mitt kök som hon frågade den så här års ganska så vanliga frågan: Maria, vad önskar du dig i julklapp?
Men så häromdagen så blev jag påmind om det där som jag ibland blir påmind om, eller påminner mig själv om: hur bra jag egentligen har det. Jag har tak över huvudet, mat att äta varje dag, jag har rena kläder att ta på mig och jag kan för det mesta somna gott om natten utan att oroa mig för morgondagen eller ha en klump i magen. Det skär i mig då jag tänker på att alla faktiskt inte har de saker som jag själv anser som självklara.
Och bara så där, så hade jag kommit på vad jag önskade mig den här julen. Jag önskar mig en, ja kalla det vad du vill, men en sorts kraft, om så bara för någon timme eller två, som gör att jag kan rätta till allt det där som är så galet i vår värld.
Jag skulle bygga hus och lägenheter till de människor som saknar annat tak än stjärnorna och några papperstidningar om nätterna. Sedan skulle jag tvätta och laga deras kläder och sy in foder så att de kan hålla sig varma i vinterkylan. Sedan skulle jag ge dem mat för dagen och ett arbete så att de kunde tjäna sina egna pengar och börja om på nytt.
Jag skulle bygga upp nya byar i alla krigsdrabbade länder och ge dem en garanti att hädanefter så skulle allt bli som det var innan människorna kom underfund med att man kunde döda varandra bara för att man har olika åsikter.
Men framför allt så skulle jag skapa ett stor glad och trygg plats till alla barn som somnar med klumpar i magen och gråten i halsen varje kväll. Jag skulle krama dem länge, länge och viska i deras öron att ingen skulle få såra dem igen.
Så mamma, jag vet att det kanske är sent, men kanske till nästa jul så kan jag få det jag så gärna vill ha? För min önskelista på vad jag skulle göra med världen börjar växa sig riktigt lång.
Så jobbar vi med nyheter