Anna Wilhelmina Eriksson föddes i Kärrgruvan, Tunaberg, den 31 oktober 1886. Hon var barn nummer fem i en syskonskara av tio. Hon gifter sig med Carl Melker Eriksson, född i Blindkällan, Bälinge, 25 september 1909.
Carl Melker var yngst i en syskonskara om fem barn och född den 26 april 1886. Här i Bälinge föds barnen Folke 1910, Bernt 1911, Sivert 1912, Stig 1913 (som sedermera blir min far), Maj-lis 1915, Anna Elisabet (Anna-Lisa) 1917 och Alfhild (Alva) 1919.
Om åren i Bälinge har jag inte så mycket vetskap men man kan tänka sig att det måste ha varit ett hårt, fattigt och strävsamt liv med så många tätt födda barn men även lyckan att ha sin familj.
Efter att Alva är född flyttar man till Tidikehyttan (Tyckhyttan) i Tunaberg. Då är farmor i sina hemtrakter igen. Där stannar man fram till 1930. 1922 föds sonen Rune, 1926 Henry och 1930 Harry.
1930 flyttar familjen till Abbortorp (Tunaberg) med åtta av sina barn (två har arbete och bor på annat håll). Vid den här tiden är Harry spädbarn och ryms i en banankartong.
Här brukar man jorden och har djurhållning, hund och katter och under de tio kommande åren införlivas även ett barnbarn i familjen (Margo). Anna och Melker med familj blir de sista som brukar Abbortorp.
1940 är det dags för nästa flytt som går till Nastorp. Farfar Melker arbetar nu som cementarbetare i Nävekvarn. I Nastorp bor också Bengt Karlsson (som blir en trogen vän i familjen) “Bengt i Nastorp".
Även jag hade glädjen att träffa honom. Farmor Anna sköter barn och hushåll, plockar bär och blommor till försäljning med mera. Nu har man inga djur längre.
I Nastorp stannar man i två år och sedan bär flyttlasset av till Grimstorp. Familjen har längtat efter något eget.
1942 flyttar man in i Grimstorp (90 kvm). Så stort hem har man aldrig haft tidigare. Torpet består av farstu, kammare, sal och ett stort lantkök. Ladugård, utedass, vedbor och jordkällare hör till.
Farfar Melker skaffar sig så småningom en båt och har brygga och sjöbod vid Bjurvik. Man har höns, hund och katter och farfar har några gäss.
Sönerna Henry, Harry och barnbarnet Margo lever också sitt liv på gården. Livet fortgår. Farmor Anna plockar gullvivor och liljekonvaljer samt plockar ägg i hönshuset som hon sedan tar med sig till Nyköping och säljer på “Smörtorget".
För pengarna som hon sparat ihop, köper hon bland annat så småningom ett hörnskåp (som finns i mitt hem i dag).
Farfar Melker bygger en ny bod som rymmer alla hans verktyg, cyklar och farmors gjutjänsmangel med mera.
På somrarna, när det är dags för stortvätt, eldas det i bykkaret i trädgården och vittvätten kokas i lut. Faster Anna-Lisa kommer från Nastorp och hjälper till. Det gör Margo, Barbro och jag också. så gott vi kan. Vi kan i alla fall skölja och hänga tvätt.
Min far med flera hjälper till att anlägga lite trädgård. Det finns inte mycket som växer på gården. Så småningom finns det syrenhäckar, fruktträd, pioner med mera. Det blir vackert allt eftersom.
Grimstorp kommer att bli en samlingspunkt för Anna och Melker och alla deras barn med respektive och barnbarn. Här firas gökottor, midsomrar, födelsedagar med mera. Det spelas ofta kort. Då fick man som barnbarn kika över axeln men lära sig att hålla tyst.
1957 avlider farfar 71 år gammal. Stor sorg för familjen. Men Henry bor kvar hemma och hjälper sin mamma. Övriga barn med familjer drar också sitt strå till stacken.
Henry ordnar så att farmor får vatten inne i köket. En handpump vid diskbänken. Det är tungt att bära hinkar utifrån. Det finns inte el i huset, bara vedspis i köket och en så kallad varmvind i salen.
Fotogenlamporna lyser i skymningen. Salen används bara på sommaren och vid högtidsdagar, är dyr och onödig att värma upp till vardags.
På tidigt 1960-tal får jag och min kusin Barbro förmånen att bo hos farmor några veckor under sommarloven. Det gör också kusin Lasse emellanåt. Hans föräldrar, min faster Anna-Lisa och farbror Ove hyr det minsta huset vid Nastorp som sommarbostad.
Vilken lycka att ha en sådan farmor/mormor. Hon satt vid sin gamla trampsymaskin och sydde indiankjolar till Barbro och mig. (Barbros pappa Rune var i textilbranschen så han försåg farmor med tygprover av alla de slag).
Farmor var duktig på att sy och väva, gjorde vackra lapptäcken och vävde fina mattor. Och bakade underbart goda rågkakor. Skulle det vankas vetebröd och småkakor så var min mor duktig. Hon hjälpte gärna till vid födelsedagar och högtider. Hon skulle kunna öppna café, tyckte farmor.
När jeansens tid infann sig sydde hon in våra byxben (med byxorna på oss), de skulle vara så smala som möjligt. Vi skulle cykla till Folkparken i Nävekvarn. (Uppträdande av Malmstenstruppen, Tjadden, Trix och Truxa eller vad det nu kunde vara.)
Och så vill vi ju se Henry dansa med sin Siv, som han träffat. (Hon blev faster Siv så småningom). Väl hemma igen fick sömmarna sprättas upp – annars fick man inte av sig jeansen. Vilken farmor, det skulle ingen mamma ställa upp på.
Vi hjälpte till så gott vi kunde, cyklade till Konsum och handlade, hämtade post ibland, plockade bär till saft och sylt, städade, matade höns, bar in ved med mera.
Men vi var ju busiga också, bäddade säck till Margo och smulade knäckebröd i sängen – förlåt oss – när hon skulle bo där samtidigt med oss. Vi bråkade med Henrys bin också (Förlåt).
När vädret tillät följde faster Anna-Lisa med till Svartåhällen för att bada. Där har vi haft mycket roligt. Hon lärde oss bland annat att spela “21" och hur man målar tånaglarna fint.
Det fanns gott om blålera i viken och vi “drejade" skålar och annat. Ibland när man gick där i viken slank en liten flundra in under foten och kittlades.
En gång i veckan kom varubilen. Det var en av höjdpunkterna. Farmor fick hönsfoderleverans, kunde köpa läskedrycker, färskvaror, bland annat hackkorv till katterna (som jag delade med dem i smyg).
Vi barn köpte mest godis. Annars behövde vi inte så mycket sött, för ibland fick vi göra äggtoddy. Lyckan var extra stor när vi fick gåsägg.
Somrarna för oss barnbarn var helt underbara, så mycket vi fick lära oss och så mycket kärlek vi fick av vår gamla farmor/mormor.
Hur orkade hon med oss? Hon fostrade tio egna barn och ett barnbarn födda mellan 1910–1936. Så här efteråt önskar jag att jag tagit reda på mer från henne.
Åren på Grimstorp blev många. Inflyttad 1942 och avliden 1976 (90 år gammal). Hon var en underbar farmor/mormor. Ett tack från mig som har så många fina minnen i ryggsäcken.
Anne-Lie Alvin