I den första artikeln om lex Sarah talade vi med Eskilstunabon Sarah Wägnert Sjökvist, som själv gav sitt namn till lagen efter att hon i Rapport, 1997, berättat om vanvården på Polhemsgården i Solna.
Utifrån självupplevda erfarenheter ser hon flera förbättringsområden och pekar också på ett mörkertal vad gäller anmälda missförhållanden eller risker för missförhållanden.
– Jag skulle inte vilja ha min mamma på ett äldreboende som aldrig hade någon Lex Sarah-anmälan på sig. Då skulle jag verkligen känna att det är något som inte stämmer, säger hon.
Efter att den som bedriver verksamheten fått in en anmälan enligt lex Sarah, ska missförhållandet eller risken för missförhållandet utredas, avhjälpas eller undanröjas. Om missförhållandet är allvarligt måste det anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Statistik som Eskilstuna-Kuriren har sammanställt, visar att Ivo mellan åren 2013 och 2018 fick in 222 stycken anmälningar enligt lex Sarah från Sörmlands nio kommuner.
Men utan att ta hänsyn till antalet invånare inkom det fler lex Sarah-anmälningar till Ivo från Strängnäs (43 stycken) än vad det gjorde i Eskilstuna (41 stycken) mellan åren 2013 och 2018 – detta trots att Eskilstuna kommun är drygt tre gånger så stor som Strängnäs befolkningsmässigt.
Agneta von Schoting, socialchef i Strängnäs kommun, berättar att de försöker uppmuntra personal att göra anmälningar till Ivo. Hon menar att det är kommunens sätt att bli bättre.
Man kanske inte vill utsätta sig för den kritiken, medan vi kanske vill vara transparenta och få en andra åsikt av Ivo om vi har gjort rätt
Agneta von Schoting, socialchef, Strängnäs kommun.
– Kommuner jobbar väldigt olika, en del kommuner kanske inte alls lika frekvent anmäler sig själva till Ivo, det kan vara för att de inte vill att Ivo ska titta på deras anmälan. Men i de fallen vi har gjort anmälningar vill vi att Ivo ska titta på dem och se att vi har gjort rätt iakttagelser, säger hon.
Tror du att vissa kommuner inte är tillräckligt självkritisk alla gånger?
– Så kan det vara. Man kanske inte vill utsätta sig för den kritiken, medan vi kanske vill vara transparenta och få en andra åsikt av Ivo om vi har gjort rätt. Då får vi ett riktmärke får vårt arbete och arbetssätt, säger Agneta von schoting.
Räknar man per 10 000 invånare ser statistiken i Sörmland ut som följande:
[custom-embed script="PGlmcmFtZSBzcmM9Ii8vZGF0YXdyYXBwZXIuZHdjZG4ubmV0L1BrYzNZLzEvIiBzY3JvbGxpbmc9Im5vIiBmcmFtZWJvcmRlcj0iMCIgd2lkdGg9IjYwMCIgaGVpZ2h0PSI1MjciPjwvaWZyYW1lPg=="]
Johanna Nilsson, handläggare och analytiker på Ivo i region Sydöst, tror också att det finns en underrapportering av anmälningar enligt lex Sarah ute i verksamheterna.
– De vita fläckarna är intressanta att kolla på. De kan bero på att det inte har förekommit några allvarliga händelser, men det kan också bero på att det finns en underrapportering av anmälningar till IVO, säger hon.
Hon menar att lex Sarah har nära anknytning till kvalitetsarbetet i stort och tycker att kompetensnivån kring lex Sarah generellt sett ser väldigt olika ut.
– På vissa platser är det jättebra, men på många håll saknas det kunskap om hur man arbetar systematiskt med kvalitetsutveckling och lex Sarah. Det är absolut ett område som kan förbättras. Vad är en avvikelse, vad är lex Sarah, när och hur ska man anmäla? Vad är det vi anmäler i dag, vad är det vi inte anmäler, säger Nilsson.
Socialstyrelsen tog 2014 fram en instruerande handbok för tillämpningen av lex Sarah, men Ivo försöker också sprida information på olika sätt.
– Vi för ofta en dialog med verksamheterna kring användandet av lex Sarah när vi är ute på tillsyn. Men vi har också en upplysningstjänst dit många vänder sig med sina funderingar. Det här med lex Sarah kan vara knepigt och vi försöker stötta verksamheterna i det arbetet, säger hon.