Misstron mot Bush skapar spricka i Europa

När Tvillingtornen föll startade kriget mot terrorismen. Och alla ville vara med. På frågan, är ni med oss eller inte, fick USA ett rungande ja. Ett och ett halvt år senare är Tony Blair den ende som fortfarande går i takt med George W Bush. Vi upplever den värsta krisen i Natos historia och EU-länderna är mer oeniga än någonsin. USA har misslyckats med uppgiften att förvalta det internationella stödet i motståndet mot terrorismen. Till skillnad mot Clinton-administrationen, som var mån om ett gott internationellt anseende, har George W Bush gång på gång visat att det internationella engagemanget finns enbart när och där det passar honom. USA är inte längre att räkna med vare sig när det gäller att bekämpa de globala miljöhoten eller världsfattigdomen. Exempel på det är USA:s vägran att skriva under Kyoto-protokollet, hindra U-länderna från att köpa billiga aids-mediciner och samtidigt dra bort stödet till världens allra fattigaste och mest utsatta kvinnor.

En av Bushs första åtgärder som president i USA var att omgående dra in stödet på 34 miljoner dollar till FN:s befolkningsfond. Som ett tack för hjälpen och en eftergift till den religiösa högern. Några fundamentalistiska länder ingår i en ohelig allians med Vatikanstaten, och ifrågasätter kvinnors rätt till preventivmedel, till säkra aborter och skydd mot hiv-smitta. USA:s uppfattning är numera att födelsekontroll är detsamma som potentiellt barnamord. Därmed intar Bush samma hållning vad gäller kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp, som Iraks ledare Saddam Hussein.
I veckan var chefen för FN:s befolkningsfond UNFPA, Thoraya Obaid, på besök i Sverige, orolig för att USA:s hållning ska sprida sig till fler länder. Helt utan verklighetsförankring rekommenderar fundamentalisterna avhållsamhet istället för kondomer som skydd mot hiv-smitta och hävdar blint respekten för religiösa och kulturella traditioner, väl medvetna om att det kan tolkas som om det är fritt fram för könsstympning och andra övergrepp på kvinnor.

Sprickan i Irak-frågan som tenderar att bli allt djupare, bottnar i en misstro mot USA:s mål och avsikter. Om George W Bush hade kunnat visa att han i hela sin utrikespolitik har världens bästa för ögonen, skulle trovärdigheten i USA:s agerande stärkas. Så länge misstanken finns att Bush junior bara vill fullfölja pappas krig, kan USA inte räkna med Europas stöd.