Mittenframgångarna skapar nya möjligheter
Valets stora segrare är folkpartiet som har gjort en remarkabel valrörelse. Tillsammans med centerpartiet har den borgerliga vänstern fördubblats medan valets stora förlorare är partierna på ytterkanten, vänsterpartiet och moderaterna.
För Sörmland innebär det att både centerpartiet och folkpartiet får var sitt mandat i riksdagen medan moderaterna tappar det som skulle ha gått till Peder Wachtmeister.
Vare sig statsministerfrågan eller regeringens sammansättning, som har dominerat debatten de senaste dagarna, är längre intressant. Ingen lär ifrågasätta Göran Persson samtidigt som både vänstern och miljöpartiet har dragit tillbaka sina krav på ministerposter. Vänsterpartiet går rejält försvagad ur striden och miljöpartiet drar en lättnadens suck över att ha klarat riksdagsspärren. Däremot sker en intressant förskjutning av politiken mot mitten inom det borgerliga blocket, något som bäddar för en valseger 2006. Moderaterna har inte fått gehör för sin skattesänkarpolitik och har tryckts ner ordentligt i skorna.
Det är ingen tvekan om att Bo Lundgrens partiledarskap kommer att ifrågasättas. Bland kandidaterna står vice ordförande Gunilla Carlsson och ungdomsförbundets ordförande, Tove Lifvendahl. Moderaterna skulle må bra av en kvinna i partitoppen för att bryta matchokulturen, och göra sig av med det grabbgäng som har förskansat sig runt partiledaren.
Alf Svensson har förmodligen också gjort sin sista valrörelse. Kristdemokraterna har konsekvent vänt sig till äldre och värdekonservativa väljare genom att säga nej till homosexuella och lansera en familjepolitik som mer riktar sig till far- och morföräldrar än till de unga barnfamiljerna.
Därför blir kristdemokraterna inte större.
Centerledaren Maud Olofsson däremot, har många valrörelser framför sig. Hon har gjort en stark valrörelse och är anledningen till att centerpartiet har brutit 25 års nedgående trend. Centerpartiet har påbörjat ett viktigt förändringsarbete som sträcker sig längre än till 2002 års val. Partiet släpar fortfarande på en ryggsäck från tiden som ett bondeparti.
Centern är med Maud Olofsson i spetsen på väg att bli ett modernt parti som delvis vänder sig till nya väljare, särskilt aktiva kvinnor. Problemet är att centern till skillnad från folkpartiet inte har haft någon tydlig fråga i valrörelsen. Centerpartiet kan ofta liknas vid en diversehandel.
Det troligaste är att Göran Persson sitter kvar utan att ombilda regeringen. Att släppa in vänstern och miljöpartiet är uteslutet med hänsyn till att vi står inför en folkomröstning om EMU. Men möjligheten att bjuda in folkpartiet kvarstår. Det är en konstellation som aldrig har prövats men som folkpartiet lanserade efter Bengt Westerbergs framgång i valet 1994. Lars Leijonborg var då en av de pådrivande. Men då liksom nu lär LO sätta käppar i hjulet.
Valet innebär att landet har blivit mer homogent, och att många framåtsträvande borgerliga kommuner, som Trosa, har fått foten. Göran Persson inser nog att det behövs förnyelse, och visade på valnatten ett tydligt intresse för såväl centerpartiet som folkpartiet. Kanske innebär moderaternas tillbakagång att tillfället är inne för att söka helt nya samarbetsformer i mitten. Det skulle i alla fall vara bra för landet.
Så jobbar vi med nyheter