Möbelmannen Per Berg har återvänt hem

För några år sedan omnämndes han i tidningen igen sedan han fått Kungliga patriotiska sällskapets stora medalj i silver för sitt kulturella arbete.
Nu sätter han avtryck i den lokala tidningen igen, ty Per Berg har efter 55 år återvänt till hemstaden efter ett rikt liv inom möbel- och designsektorn. Under åren i ledningen för Möbelinstitutet var han med och konstruerade ”Möbelfakta”, som bland andra Ikea använder för att redovisa hur bra en möbel är.
– Käppen glömde jag hemma! Jag glömde bort att jag inte kan gå, ropar han på väg mot sin silvergrå cabriolet.
Per Berg fyller 84 år i november och rattar varsamt bilen på sin barndoms gator.
– Det var inte så fint socialt att vara barn i ett barnrikehus. När mamma blev gammal beklagade hon att vi varit så fattiga, men vi barn hade ingen aning om att vi var fattiga.
När han talar om livet flödar kända och okända namn – formgivarna Vicke Lindstrand och Bruno Mathsson är två som påverkat, inspirerat och berikat hans liv. Av de många hus han haft äger han fortfarande ett, det i tyska Schwarzwald, och när han är där porlar tyskan lika lätt som svenskan i Sverige.
Efter bara två år på Handels erbjöds Nyköpingssonen arbete på NK-s organisationsavdelning. När sedan Svenska Slöjdföreningen, som senare blev Svensk Form, behövde någon som kunde få ordning på ekonomin, hoppade Per Berg över dit. Där blev han kvar i elva år innan han var med och grundade Möbelinstitutet.
Med lätta, om än haltande steg, tar han sig mellan rummen i lägenheten i Tempelmanska huset från 1799. Byggnaden är ett av skälen till att han flyttade ”hem” igen – när en lägenhet väl blev ledig där slog han till.
Ännu tyngre väger det faktum att hans lyckligaste arbetstid var de tio åren med den legendariske landsantikvarien Ivar Schnell. Med monarkin djupt rotad i sinnet minns han när han fick vara värd för prins Wilhelm.
– En midsommardag ringde de och sa att prinsen skulle komma. Ivar Schnell var upptagen med skådespel så jag fick bjuda prinsen och hans sällskap på lunch.
Per talar mycket om familjen, de älskade barnen. Minns sin älskade Agnete, som gick bort alldeles för ung. Sorgen visar sig i tårar medan minnena glimrar glada.
– Jag har varit änkling i 16 år men det känns fortfarande tungt. Men flera foton påminner om de lyckliga åren.