Modehistoria som roar
Modeboken 19002000 Lotta Lewenhaupt Prisma
Boken delas in i i tioårsperioder. Där presenteras huvudströmningarna i modebilden samt några av dess främsta företrädare. Porträtten på några av modeindustrins ikoner är mycket läsvärda. Seklets första decennium representeras av Paul Poiret som en gång kallades modets sultan.
Poiret dominerade modebranschen fram till första världskriget och ritade bland annat kostymer till den framstående Ryska baletten i Paris. Men därefter föll han offer för eget grepp. Han blev omodern.
Under rubriken Modets grande dame Coco Chanel tecknas ett miniporträtt på en stridbar kvinna som ritade kläder för kvinnor, inte för dockor. Chaneldräktens skapare beskrivs som en diktatorisk arbetsgivare och en ensam och bitter kvinna. Hennes vassa tunga myntade självupplevda uttryck som ensamhet utvecklar en man men knäcker en kvinna.
Lotta Lewenhaupt ger också utrymme åt svenska modeskapare och trendsättare. Gunilla Pontén, Sighsten Herrgård, Katja of Sweden, Lars Knutsson, Märthaskolan med flera får initierade presentationer och beskrivningar.
Underhållningsvärdet i denna historik ligger i det faktum att Lotta Lewenhaupt gjort en självsvåldig bedömning av vilka trender och modeskapare som ska beredas plats. Det resulterar i en viss godtycklighet men också i ett lustfyllt och engagerat språk. Inget pliktredovisande, istället en tonvikt på roande allmänbildning av ett ibland kuriöst slag.
Ordlistan är en tillgång. Här förklaras och bildsätts uttryck som accentkam och adrienne till zigenarblus och ålskinn. Det är befriande att få klarhet i skillnaden mellan en trumpetärm och en pagodaärm, till exempel. Denna ordlista bidrar till att precisera en verklighet som vi ständigt konfronteras med våra kläder.
Efter att ha läst och sett den tecknade översikten av tolv stycken olika ärmvariationer blir likriktningen i den massproducerade konfektionen tydlig.
Där ligger styrkan i Lewenhaupts historik. På ett enkelt och lättfattligt sätt gör hon läsaren medveten om modets många möjligheter och konfektionsutbudets bristande mångfald. Varför ser kläderna i våra vanliga klädbutiker så urbota trista och fantasilösa ut när plagg kan skapas på så många olika sätt?
En aspekt som Modeboken inte ägnar sig åt är den globala massproduktionen och varumärkeseran som vi lever i just nu. För en kritisk granskning av den rekommenderas istället en bok av ett helt annat slag, Melanie Kleins No logo.
Så jobbar vi med nyheter