Modern Dr Jekyll

När småländska Teateri kommer på besök med ”Morden på Canal Street” behöver man inte ha särskilt livlig fantasi för att plötsligt känna sig förflyttad från Nyköpings Teater till en bakgata i Jack the Rippers viktorianska London.
Och det var ju här han bodde, den respektable läkaren och vetenskapsmannen Dr Jekyll som i Robert Loius Stevensons berömda roman från 1886 med hjälp av ett bubblande elixir låter förvandla sig till den brutale Mr Hyde.
Det är en fascinerande historia, och när Teateri förvandlar Stevensons Dr Henry Jekyll till en kvinnlig Jenny Jekyll får texten ännu ett lager av möjliga undertoner. En kvinna som släpper loss sin inre vrede, och sedan inte klarar av att begränsa sig till sitt vänliga alter ego igen – ger inte det upphov till massor av intressanta tolkningar? Tyvärr finns inget utrymme för dem i den här pjäsen.
”Morden på Canal Street” är en snygg föreställning som utnyttjar hela den klassiska skräckfilmsrekvisitan – från mörka skuggor på väggarna och fladdrande ficklampskäglor till plötsliga ljud och höga skrik.
Men någon nagelbitarthriller blir det ändå inte. Dels för att vi alla redan från början vet vem som är skurken. Men också för att det är svårt att gestalta den här sortens viktorianska serietidningsondska på scen på ett trovärdigt sätt.
Anna Söderling är utmärkt som den goda Jenny Jekyll, men när hon med släpande rörelser och utpräglad dialekt förvandlas till den onda Helen Hyde blir det mer som en karikatyr på ondskan. Några i publiken fnissar rentav, och så var det nog inte tänkt.
Nyköpings Teaterförening inleder hösten med två timmar av helt okej underhållning, men det blir aldrig den omruskande teaterföreställning om ondskans kraft som Teateri nog tänkte sig när de satte tänderna i Stevensons roman.