Monica bjuder på afrikanska rytmer

– När jag gick u-landslinjen på Valla folkhögskola i Linköping åkte vi till Kenya på studieresa. Då fastnade jag för Afrika, berättar Monica, som fyller 50 år i morgon torsdag.
Monica är född i Nyköping och har bott här i nästan hela sitt liv. 1991 träffade hon sin blivande man Ali via vänner i Stockholm. De gifte sig i november 1992 i Rådhuset i Nyköping och åkte direkt efter vigseln till Alis hemland Gambia, där Monica stannade i två månader. Ett par månader senare fick Ali uppehållstillstånd i Sverige.
Monica och Ali bosatte sig i Nyköping. Sommaren 1995 föddes sonen Essa. En månad efter Essas tvåårsdag föddes lillasyster Sara.
– När Sara bara var ett par månader gammal blev Ali sjuk. Han fick cancer och dog i november 1999.
Nu reser Monica, Essa och Sara till släktingar i Gambia så ofta de har råd.
– Där umgås vi mycket med människor. Alla går in och ut hos varandra hela tiden.
Monica säger att hon inte är lika social hemma i området Brandkärr. Arbetet och barnen tar nästan all hennes tid och energi.
– Men jag skulle aldrig vilja flytta därifrån. Brandkärr är som ett eget litet samhälle. Jag gillar blandningen av folk.
Att resa är Monicas största intresse. Innan hon bildade familj åkte hon bland annat Transsibiriska järnvägen i Sovjetunionen, var backpacker i Indien och reste till Sri Lanka.
– Det var på den tiden då jag trodde att jag var odödlig...
För några år sedan blev Monica sjukskriven för utmattningsdepression. Då började hon träna på Hälsomagasinet. Nu tränar hon spinning och pilates regelbundet. Förra terminen gick hon dessutom på kurs i afrikansk dans.
– Man måste träna för att må bra, även fast man känner att man egentligen inte har tid till det.
När Monica blev sjuk lärde hon sig att be om hjälp.
– Jag har levt ensam med Essa och Sara sedan de var små. Efter sjukskrivningen har jag blivit bättre på att be om hjälp. Nu hjälper mamma oss mycket, hon lagar till exempel middag hemma hos oss när jag tränar. Min mamma är verkligen helt fantastisk!
Då och då skriver Monica insändare i Södermanlands Nyheter.
– Ibland blir jag arg, till exempel på rasism och fördomar mot homosexuella. Jag är inte homosexuell, men det handlar om människors värde! Hur kan folk tro att människor flyr till Sverige för skojs skull? undrar hon samtidigt som hon sneglar på SN:s artikel om en 14-årig pojke som ensam flydde från Afghanistan till Sverige.