Monikas mat fortsätter att fascinera oss alla
Hon ramlade in i kock- och bageriyrket som på ett bananskal eller kanske en smörbulle. Monika Ahlberg sinar aldrig på idéer till nya böcker om mat. Snart är det dags för en till.
Hon kunde inte motstå att springa fram och fråga vad som stod på.
Sedan gick det som det gick, Monika började hänga med killarna och tjejerna som renoverade, var där och hjälpte till ibland. Samtidigt hade hon en pågående karriär som balettdansös.
När det var dags att öppna caféet letade jag och de som hade satt i gång projektet personal som kunde ha hand om caféet. Men det gick inte. Det var i slutet av 80talet och ingen kunde baka som vi, en riktig bulle med smör i. Till slut sa de att det är bara du som finns så då var det bara att sätta i gång, säger Monika och får det att låta som en helt naturlig karriärföljd.
Öppnandet av caféet vid Rosendal ledde så småningom till en kokbok och succén var given.
Jag visste att det var en braksuccé när det kom en man i övre medelåldern och jag hörde honom säga till sin fru: varför bakar inte du sådana här kakor hemma?. Jag förstod ganska snart att folk ville åt det där genuina och sneda, inte för perfekt utan det skulle se hembakat ut.
Så ju bättre jag blev, desto mer var jag tvungen att liksom putta till kakorna så att de inte var för perfekta, säger Monika och skrattar.
Det har blivit många böcker, artiklar och recept sedan dess. När Monika fick tvillingar ville hon ta ut minst ett år i mammaledighet. Den pågår fortfarande på sätt och vis. Det finns inga tankar på att komma tillbaka.
Det är klart att Rosendal alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Men jag är mer en entreprenör än en förvaltare. Jag gillar att jobba i motvind.
Hon ser nästan oförskämt fräsch ut, solbränd och somrig trots de regntunga skyarna som hotar över Hellmans i Nyköping. Formen håller hon fortfarande genom att jogga på Djurgården. Men på sommaren blir det mycket tid i Marstrand på västkusten.
Det är också där hon har hämtat information och inspiration till sin senaste bok Bergs konditori på Marstrand.
Jag växte upp med Bergs konditori eftersom jag var i Marstrand som barn och har även varit mycket där i vuxen ålder. Jag tyckte att det var ju märkligt att ingen hade skrivit om Bergs förut. Det är ett så häftigt ställe, gamla och unga blandas, Atlantseglare och damer med hatt. Dessutom har de riktiga, klassiska bakverk som det är svårt att få tag i recepten till i dag.
Det var inte svårt att få recepten från familjen som driver konditoriet. Monika lovade att kunderna skulle fortsätta att komma, även om de kan baka samma sak hemma.
Så är det ju på Rosendal. Hon har inte direkt något favoritrecept i boken, det skulle vara vanilj- eller smörbulle i så fall.
Faktum är att jag inte äter så mycket bullar och kakor egentligen. Jag lagar väldigt mycket mat i stället. Vi har massor av middagar och fester och har alltid lagad mat till middag. Jag gillar att äta, säger hon glatt.
Det finns flera bokprojekt i Monikas huvud, i alla fall trefyra stycken. Det gäller bara att hitta något som ingen har gjort tidigare för att inte försvinna i floden av kokböcker.
Innan boken ska ges ut lagar och bakar Monika igenom recepten för att se om det håller. När fotona ska tas är det riktig mat som smakar gott på tallrikarna.
I augusti kommer det nyaste bokprojektet ut. Det är en bok om örter, Monikas örtamat, med både mat, bak och lite hemmapyssel med örter. Hur framtiden ser ut vet inte Monika. Några drömprojekt har hon inte.
Det har varit så att jag har fått förfrågningar och så har jag gjort saker, jag är en doer helt enkelt. Men jag vill absolut fortsätta att skriva böcker, det vet jag i alla fall.
Så jobbar vi med nyheter