Motbevisa mig så att jag slipper vara bitter
personligt Jag är bitter och antagligen också ganska orättvis nu, med tanke på att jag kommer att generalisera som sjutton. Men hur som helst, jag måste få skriva det här och jag vet att det finns någon som känner som jag och behöver höra att vi i alla fall är två.
Pappor jag har mött må vara nyktra, icke-pedofiler och relativt närvarande i barnens liv men jag har verkligen inte träffat EN ENDA man i pappa-ålder för mig som tar precis lika stort ansvar för barn och hem som mamman i familjen. Jag menar det, inte en enda. Jag är så besviken och jag är upp över öronen trött på den machoattityd som ni har lärt er att leva efter. Jag hatar ert arroganta sätt att förhålla er till yngre tjejer och jag hatar ert sätt att bre ut benen när vi sitter bredvid varandra på till exempel en buss. Jag hatar ert sätt att ta plats utan att tänka på att ni kanske borde ge lite också!
Jag vet inte om det är er jag ska bli arg på men ni är ändå vuxna män som kanske borde ha anammat ett annat sätt att vara vid det här laget. Ni vet, hela den här machogrejen, kanske var den bra för något från första början. Men nu tycker jag att den har blivit blasé och överflödig. Vem behöver machosnubbar nu? Jag tror att de flesta i min ålder vill ha pappor som är involverade i deras liv, pappor som verkar ha velat bli pappor från början och visar att skaffabarn-grejen var ett gemensamt beslut.
Allt jag vill är egentligen att någon motbevisar mig nu, får mig att sluta generalisera. Jag vill inte vara bitter vid 17 års ålder.
Så jobbar vi med nyheter