Möte mellan två drottningar
Det var två drottningar för ja- och nej-sidan som möttes.
Trots Anna Lindhs försök att tala om
visioner halkade debatten ideligen in på den ekonomiska politiken vilket blev ett dilemma för dem båda.
Oppositionsledare Maud Olofsson, som inte brukar
försitta en chans att kritisera Göran Perssons politik, tvingades stödja sig på regeringens framgångar för att
motivera ett svenskt utanförskap.
Anna Lindh däremot måste medge att regeringens
ansträngningar är otillräckliga för att garantera tillväxt, jobb och välfärd.
Ja-sidan har knappt en månad på sig att ta igen nej-
sidans försprång.
Anna Lindh hade svårt att värja sig mot den defensiva hållningen, vi vet vad vi har men inte vad vi får. Det är
aldrig enkelt att vara förändringsagent. Sakargument
saknas inte. Problemet är snarare folks misstro mot det politiska etablissemanget.
Då var det lättare för Maud Olofsson att nå fram med sitt budskap, vänta och se. Men ju längre debatten fortskred ju hållbarare blev ja-sidans motiv.
Centerpartiets linje är inte fundamentalistisk, men avvaktande. Därför vill Olofsson inte diskutera de politiska argumenten eftersom åsikterna om EU:s betydelse inte skiljer sig från Anna Lindhs.
Maud Olofsson tycks mena att det mer är en tidsfråga än en ideologisk fråga.
Så jobbar vi med nyheter