Munkavle i Oxelösund

En av de bärande tankarna med demokratin och med det öppna samhället, är transparens och insyn. Väljarna ska kunna syna sina förtroendevalda, sina representanter. Men det är också för att motverka fuffens och svågerpolitik. Som politiker måste man acceptera att man granskas av fria medier.
Därför är det ett förkastligt agerande när ett kommunalråd inleder en så kallad bojkott mot en journalist eller en tidning, som nu när Oxelösunds kommunalråd Benita Vikström (s) och Emil Carlsson (v) vägrar att tala med SN-journalisten Tommy Kägo. Det är samma sak som att säga att endast vissa former av granskning och vissa granskare är accepterade. Det anstår inte en förtroendevald hur upprörd eller ilsken man än är över något som skrivits.
Alla offentliganställda har en grundlagskyddad rätt att tala med medier, med alla journalister oavsett vad kommunledningen tycker om dessa. Det är bekymrande att Benita Vikström, enligt intervjun i dagens SN, inte verkar ha funderat närmare över vilka signaler bojkotten sänder till de kommunanställda.
Som kommunens främsta företrädare ska inte Benita Vikström och Emil Carlsson sätta munkavle på sig själva. Det är en journalists jobb att ställa frågor, såväl obekväma som kritiska. Det ingår i ett kommunalråds uppdrag att besvara dem efter bästa förmåga. Det är aldrig i en demokrati makthavarnas sak att välja granskare. Tänk om, gör rätt.