Minnen och nostalgi. Två ledord när den nu 67-årige Caj Hjelm tackar för sig efter – minst sagt – lång och trogen tjänst som fotbollstränare. Det blev närmare 50 år av stor hängivenhet åt detta. Såklart en rejäl utmaning för undertecknad att sammanfatta på ett begränsat utrymme.
– Det började ju redan när jag var 16–17 år då jag hade hand om dåvarande Nyköpings AIK:s ungdomslag, säger Caj och är då tillbaka på 60-talets första halva.
År 1966 slogs detta Nyköpings AIK ihop med Nyköpings SK. Nyköpings BIS hade fötts. En förening han känns mer förknippad med än någon annan.
– Ja, det har ju varit en fantastisk resa det här, konstaterar Caj och minns den där sammanslagningen som det som låg till grund för NBIS-andan.
– Vi var många unga killar från två olika läger, både fotboll och hockey. Men det gjorde att vi svetsades samman väldigt väl. Och det har växt vidare. Föreningen har verkligen utvecklats och gått framåt.
I dag hittar vi exempelvis klubbens A-lag på herrsidan i toppskiktet av landets tredje högsta division. Från Cajs tid som huvudtränare för det laget finns förstås en del nostalgiska godbitar.
– Vi låg riktigt illa till i division 3 och försökte värva, men istället skolade vi om Björn Anklev från högerback till anfallare. Han och Dago Funes öste ju in mål efter det, myser Caj när han tänker tillbaka på en anfallsduo som bidrog starkt till att laget så småningom vann division 3.
Även om det onekligen är tränarrollen man förknippar Caj allra mest med får man heller inte glömma bort att han faktiskt har spelat i klubben också.
– Jag hade ju bland annat förmånen att få spela med Roger Landström, som gjorde sju mål i en match mot Motala i början på 70-talet.
Med tanke på att han ägnat i runda slängar ett halvt sekel åt fotboll, har han förstås fått möjligheten att betrakta den taktiska och tekniska utvecklingen av världens största idrott.
– Jag var ju på med på den tid då det pågick en hetsig diskussion i svensk fotboll om vilken väg vi skulle gå. Om vi skulle ta efter den tyska stilen – eller den engelska som handlade mycket om ett rakt 4–4–2-spel, minimera misstag och ställa motståndarna offside, minns Caj när han tänker tillbaka på den forne förbundskaptenen Lars "Laban" Arnesson som stod i centrum för den diskussionen.
– Sedan kom ju influenserna från den tekniska och snabba sydeuropeiska fotbollen med Italien och Spanien i spetsen.
Och nu, i dagens läge, är det den tyska modellen som tycks regera och inspirera. Den som var på tapeten på Arnessons tid. Något som Hjelm verkligen gillar när han bänkar sig framför teven.
– Den fart och fläkt som Bayern München, Borussia Dortmund och tyska landslaget står för är verkligen en fröjd att se.
Och han kan även med fröjd – och minst lika stora portioner passion och stolthet – se tillbaka på en tränarepok som heter duga i Nyköpings BIS. Klubben i hans hjärta.
– Jag känner mig riktigt glad över att få ha varit med och bidragit till den här klubbens utveckling.
Men helt frikopplad från den lokala fotbollssvängen lär han inte bli framöver. Han håller sig kvar vid damfotbollen hos de rödblå. De fem senaste säsongerna har han ju basat över klubbens damlag.
– Jag tar klivet in i damfotbollskommittén för att fortsätta jobba för att stärka dam- och flickfotbollen i Bissarna.
Hur känns det att nu, efter ett halvt sekel, lägga tränarsysslan åt sidan?
– Visst känns det en aning vemodigt, men å andra sidan beslutade ju jag mig för länge sedan så på det sättet känns det ändå skönt på samma gång.