Mystiskt kvicksilverutsläpp gäckar reningsverket

I flera års tid har Brandholmens reningsverk i Nyköping konstaterat en förhöjd halt kvicksilver. Trots efterforskningar vet man inte vad eller vem som orsakar de återkommande utsläppen. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna.

Kristina Holmstedt är kvalitetsledare på Brandholmens reningsverk i Nyköping.

Kristina Holmstedt är kvalitetsledare på Brandholmens reningsverk i Nyköping.

Foto:

Övrigt2017-07-01 05:00

Mätningarna de senaste fyra åren är tydliga. I september månad, alldeles efter semesterperioderna, är kvicksilverhalten i avloppsvattnet som rinner in i verket upp till fyra gånger så höga mot normalt.

‒Det är oerhört märkligt och vi har på flera sätt försökt gå till botten med vad det beror på, men utan att lyckas. Halterna är dock så pass höga att vi tror att det rör sig om någon typ av verksamhet eller företag som rutinmässigt gör någonting vid den här tidpunkten snarare än att det är privata hushåll som släpper ut det, säger Kristina Holmstedt, kvalitetsledare på reningsverket.

Avloppsvattnet kommer framförallt från Nyköpings tätort, men upptagningsområdet är även Svalsta, Sjösa och Skavsta. Sedan kvicksilverhalterna konstaterades förhöjda har man besökt och kontrollerat såväl stora som små företag kopplade till ledningarna.

De förhöjda halterna har uppmätts innan avloppsvattnet når reningsverket så att någonting skulle ske i reningsprocessen är uteslutet. Väl inne i verket separeras vattnet från slammet som i sin tur rötas i flera omgångar innan det slutligen återförs till åkermarken som gödningsmedel. Slammet med förhöjd halt kvicksilver måste kasseras och det handlar om stora mängder.

‒Det är en stor förlust eftersom det innehåller fosfor och är betydligt bättre att använda än de artificiella gödningsmedel som bönderna får köpa in i stället. Det kasserade slammet används som fyllnadsmassor under vägbyggen för att minimera kontakt med människor och grödor, säger Holmstedt.

Reningsverket har renoverats grundligt under vintern och processerna för att rena och tillvarata avloppsvattnet har förbättrats avsevärt. Men kemikalie- och tungmetallrester är liksom rester av läkemedel den svåraste nöten att knäcka. Att förekomsten, trots idogt miljöarbete, fortfarande är stor känns vissa dagar frustrerande säger Kristina Holmstedt.

‒Jag brukar säga att det finns tre saker som får spolas ner i avloppet. Det är kiss, bajs och papper. Det är vad ett reningsverk är byggt för att kunna hantera, säger hon.

Verkligheten ser annorlunda ut. I rensgallren på avloppsverket hittas dagligen mängder med tops, bomullsrondeller, tamponger, fimpar och vid SN:s besök även resterna av ett rosa pärlarmband. I labbkontrollerna upptäcks också andra olämpligheter.

‒Färgrester är vanligt och vi ser en enorm ökning av en substans som finns i en ny typ av mineralsmink. Vi ser också rester av tungmetaller som finns i smycken, ämnena slinker med när man duschar med halsband eller armband på, berättar Kristina Holmstedt som konstaterar att det får konsekvenser.

‒Ja, de här tungmetallerna hamnar ju i naturen, där vi inte vill ha dem, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!