Fem kommuner i landet mister de statliga stöd som går ut till kommuner som ökar lärartätheten i skolorna. En av dessa är Trosa, som dock inte mister hela stödet på 2,3 miljoner utan en del av det, 625 000 kronor. Just Trosa blir därmed ett utmärkt exempel på hur fyrkantingt ett system som de så kallade Wärnersonpengarna är. Det tar ingen hänsyn alls till hur det såg ut i en kommun före stödets införande. Det innebär att kommuner, som redan tidigare valt att prioritera och göra satsningar på lärartätheten, förfördelas. Detta hade Trosa gjort under den dåvarnade borgerliga majoriteten och lärartätheten i kommunens skolor var förhållandevis god jämfört med riksgenomsnittet. För att få del av pengarna måste då kommunen ändå lägga pengar på att öka tätheten ytterligare, trots att pengarna i just Trosa kunde använts bättre via andra satsningar för att höja kvaliteten i skolan. System som Wärnerssonpengarna presenteras som om de vore nådegåvor från ovan eller åtminstone en givmild minister, trots att det endast är ännu ett exempel på hur den socialdemokratiska regeringen von oben anser sig prioritera bättre i kommunala frågor än de politiker som bor och verkar lokalt.
