Du vet väl att det är dags att börja med ögonkräm? väste hudterapeuten under mitt livs första ansiktsbehandling. Jag gjorde det inte. Då.
Tio år senare står den där. Vid sidan av dagkrämen, nattkrämen, serumet och alla andra produkter jag tror att jag behöver för att inte... dö. Okej, överdrift. Men något är det uppenbarligen man fruktar. Ett gäng hundralappar borde ju annars kunna omvandlas till något bra mycket roligare än ännu en burk i ett badrumsskåp.
AHA, BHA, retinol, C-vitamin, peptider. Listan över ingredienser som sägs ha olika välgörande effekter på huden är lång. Och ganska mycket är förmodligen sant – att den just nu så populära BHA-syran förebygger rynkor finns det exempelvis en rad studier som visar. Känslan det väcker är inte att förringa. Sällan känner jag mig så trygg som när jag står där och skrubbar, smörjer, duttar, klappar. Världen må vara en sorglig röra, men jag vet i alla fall att jag gör något bra (och dyrt) för mitt lilla fejs.
Där någonstans är det förstås som det bränner till. Jag är inte dummare än att jag inser att trygghetskänslan är en chimär, och att hela grejen egentligen är ett symtom på något annat.
Hur butikshyllan med "manlig hudvård" ser ut är inte heller ointressant i sammanhanget. Där det står det typ en tub som är militärgrön och heter ansiktskräm. Punkt.
TROSA- OCH KULTURREPORTER hanna.svensson@sn.se 0155-767 28