Nallen har tröstat i 100 år
Den är tröst för både små och stora när det är mörkt, ödsligt och kallt. Teddybjörnen fyller 100 år. Frågan är om det finns något kvar att krama, av den gamla filuren?
När jag var rädd och ledsen en gång kramade jag min nalle. Då fick jag en massa hår i munnen som jag spottade ut på kudden, säger Olivia Olofsson-Lind, fyra år.
Det är inte helt problemfritt att ha en kompis med hår över hela kroppen. Vid Fagerängens förskola i Vagnhärad har de flesta barn minst en egen Teddybjörn.
Den är bra att ha när det är mörkt för då kan man gosa, säger Karin Jensen, fyra år.
Hon har en stor brun nalle med ett klassiskt Teddybjörnsutseende.
Vad len den är att ta på, säger Markus Norén, fyra år och klappar Karin Jensens björn, som nästan är lika stor som barnen själva.
Björnens utseende ger den ett begränsade användningsområden. Den är inte bara en prydnadssak.
Jag och min nalle gör konster ihop, säger George Make Jekic, fem år.
Genom ett fast grepp i nallens öron snurrar han den ett varv i luften.
Det bästa är att leka med den. Den kan inte prata för den har inget batteri, säger George Make Jekic.
Det är inte alla som leker med sin Teddybjörn, den kan göra nytta ändå.
Jag har den på kvällarna för jag vill inte sova själv. Det bästa med nallen är att man kan ha den i sängen, säger Melinda Åström, fyra år.
På senare tid har andra sorters mjukdjur dykt upp och konkurrerat med Teddybjörnen. Vid Fagerängens förskola verkar ändå björnen ha en stark positi on. Det är bara hos Kenny Salander som en mer modern nalle har vunnit mark.
Den här heter Agemon och är en Digemon. Den är bra att ha på kvällen om man inte kan sova, säger han.
Digemon är en arvtagare till den japanska modeflugan Pokémon. Äv en om formen är mer likt ett monster i stället för en björn, tycks funktionen vara den samma. Det är en bra kompis för den som känner sig ensam.
Så jobbar vi med nyheter