Med ett par veckor kvar till första föreställningen – av fyra – repeteras det för fullt på utescenen vid hembygdsgården i Koppartorp. De 25 aktörerna (skådespelare/musiker) börjar bli varma i kläderna och replikerna i ”Med franska kort i skjortärmen” börjar sitta.
Det är tredje året i rad som Margareta regisserar fult ut, men det har satts upp föreställningar i Koppartorp varje sommar sedan 1999.
– Jag har gått från att ha varit statist till aktör till statistregissör till regissör.
Första året behöll hon grundstommen i pjäsen, förra året skrev hon om en del och till i år har hon hittat på en helt ny story.
– Det går ganska rappt när jag kommer i gång. Då jobbar hjärnan på, säger Margareta.
Utgångspunkten är just världsutställningen i Paris där Näfveqvarnsbruk placerade sig på kartan rejält. Urnan fick nämligen en guldmedalj och blev vida känd.
– Men urnan är bara en del i det hela. Just 20-talet är intressant med tanke på den kvinnliga frigörelsen, husmorsgymnastik och att vi fick börja rösta 1921, men det är även en del överklassdekadens och samhällsfrågor som kommer upp till ytan, berättar hon.
Nytt för i år är även att det blir en hel del musik i själva föreställningen.
– Vi skulle ha en kapellmästare också, men han blev sjuk så nu har jag fått ta tag i den biten också med hjälpa av två andra duktiga medarbetare, säger Margareta med ett litet skratt.
Det läggs ned många timmar på ideellbasis från henne och övriga deltagare i ensemblen, hur många vågar hon inte ens räkna efter.
Men borde ni inte ge fler föreställningar än de fyra (30 juni och 1, 7 och 8 juli) ni gör, med tanke på det jobb ni lägger ned?
– Visst, men vi jobbar ideellt och vi har jobb och familj som tar tid också så det finns inget utrymme för det.
Det är glada amatörer som står på scenen alltså. Från skolungdom till pensionärer.
– Vi spelar så gott vi kan och kommer vi av oss...ja då börjar vi bara om.