På scen sitter fyra kritikerrosade musiker från New York. Sweet Plantain borde locka storpublik, men på Nyköpings Teater ekar det ganska tomt. Efter konserten är arrangören Kerstin Palmers gråtfärdig.
– Här har vi satsat på modern internationell kammarmusik med fantastiska artister och så sitter det 50 personer i publiken. Det är jättetråkigt, även om de som faktiskt tog sig till konserten var jättenöjda, säger Kerstin Palmers.
Som ordförande i Nyköpings kammarmusikförening är hon en av många arrangörer som undrar var publiken tagit vägen de senaste åren. Varför minskar intresset för konserter och teaterföreställningar? Och vad gör folk i stället?
– Vi lyckas bara locka stor publik om vi tar hit artister som är kända från tv och som varit med i branschen länge. Folk vill bara gå på konsert om de vet vad de får, suckar Maria Bystedt på Skottvångs Grufva.
Hon har många musikerkompisar och får ofta förfrågningar från artister som vill spela på Skottvång, men innan hon tackar ja måste hon alltid fundera på vad som kan sälja.
– Vi kan ha kontakt med nya artister som är häftiga och superduktiga, men ändå inser jag att konserten kommer att bli en förlustaffär både för oss och artisten. Det är så trist att människor inte är mer nyfikna och vågar gå även på sådant de inte känner till. På det sättet missar de massor av bra, ny musik,
Kerstin Palmers önskar också att publiken skulle våga mer. Själv har hon ägnat sig åt kammarmusik i olika former i över 20 år. Under den tiden har intresset sakta sjunkit och publiken blivit allt äldre.
– För tio år sedan kunde vi få halvfullt i Culturum om vi tog hit bra artister. I dag vågar vi knappt hyra Culturum för att det riskerar att bli alldeles för ödsligt i salongen. Det finns så otroligt många duktiga unga svenska kammarmusiker i dag, men ingen publik som vill komma och lyssna på dem.
Så vad beror det sviktande publikintresset på? Konkurrens från annat håll, gissar Kerstin Palmers.
– Från Nyköping är det nära till både Norrköping och Stockholm och många äldre är väldigt rörliga i dag. Samtidigt har vi fått konkurrens både från Metropolitan-sändningarna på teatern och biografens operasändningar från Covent Garden. Det är bekvämt för folk att gå dit och artisterna är världsnamn.
Att se musiker och sångare live verkar inte lika viktigt för publiken längre, konstaterar Kerstin Palmer.
– De som är riktigt, riktigt musikintresserade tycker fortfarande att det är häftigt att sitta nära musikerna och kunna se fingrarna fara fram över tangenterna på flygeln, men många prioriterar bekvämligheten och orkar inte ta sig ut.
Även Maria Bystedt i Skottvång talar om konkurrensen från dagens alla skärmar.
– Jag möter många arrangörer och alla verkar ha lika svårt att få publik till livekonserter. Den nya generationen lyssnar lika gärna på Youtube och Spotify. Det är typiskt att Swedish House Mafia får enorma publiksiffror, medan de som spelar live på riktiga instrument inte alls väcker samma intresse. Samtidigt har Spotify gjort att artisterna inte tjänar några pengar på skivor längre, och därför blir det ännu viktigare för dem att komma ut och spela.
Anders Magnusson på Nyköpings Arenor sköter bokningarna för Culturum och Nyköpings Teater, och kan konstatera att kombinationen "känd från tv" och "lättillgänglig" är det som fortfarande drar mest pubilk. Som kommunal arrangör hamnar han därför i en lite knepig sits.
– Vi har ett ansvar att inte lägga skattepengar på evenemang som inte lockar någon publik. Samtidigt ska vi värna den lite smalare kulturen. Det svåra för oss blir att hitta balansgången däremellan.
Det är så mycket som konkurrerar om människors uppmärksamhet i dag, konstaterar Anders Magnusson. Bara att nå publiken är svårt.
– För tio år sedan räckte det att annonsera i SN och sätta upp några affischer på cetrala platser runt om i Nyköping. Ska vi locka publik i dag måste vi ut på alla tänkbara plattformar och nivåer. Det är Facebook, Instagram och Twitter och helst ska vi släppa biljetterna långt i förväg också. Marknadsföring i dag kräver mer i fråga om både tid och pengar.
Så vad ska en stackars arrangör göra? Skottvångs Grufva har till exempel startat en jazzförening för att kunna söka bidrag och på det sättet ge artisterna skäligt betalt även om de inte drar så mycket folk.
– Som arrangörer går vi visserligen back ändå, men vi är ju något av idealister också och jazzföreningen är i alla fall ett sätt att främja musiken, säger Maria Bystedt.
Och ibland gäller det att våga också. Skottvångs bokning av Jennie Abrahamson i slutet av februari är en sådan chansning.
– Jennie är en jätteduktig sångerska, var nyligen på världsturné med Peter Gabriel och kommer att bli hur stor som helst. Även om hon inte är så känd i Sverige än kände vi "äsch, vi kör!". Vi vill ta chansen att få henne till Skottvång innan hon blir för stor för oss.
Nyköpings Kammarmusikförening har pratat om att göra färre konserter, men med riktigt kända dragplåster på scen.
– Vi har bokat klarinettisten Håkan Rosengren till april 2016. Han bor vanligtvis i USA, men nästa år ska han ut på Sverigeturné. Vi funderar på att satsa rejält, boka Culturum och hoppas att publiken kommer, berättar Kerstin Palmers.
Anders Magnusson var nyligen på arrangörsträff med folk från hela Sverige, och berättar att många sidodiskussioner handlade just om hur man ska nå publiken. Kanske måste man hitta helt nya grepp. Och han vill absolut inte fastna i bilden av "publik som sviker".
– Vi måste anpassa oss efter vad dagens kulturkonsumenter vill ha. Landsbygdsteaterarna byggdes i slutet på 1800-talet, när samhället såg helt annorlunda ut. Vi måste kanske inte bibehålla allt precis som det alltid har varit. Om vi vill nå ut med kulturen får vi ta oss till de arenor där folk befinner sig i stället för att försöka få dem att komma till oss. Vi har till exempel provat att ha dansföreställningar i Västerport och ställa upp en konstmobil på Stora torget. På det sättet kan vi nå en målgrupp som annars sällan besöker kulturevenemang.
Det kommer att ta sin tid att hitta tillbaka till publiken, gissar Anders Magnusson.
– Jag tror att vi måste hitta helt andra samarbetsformer än vi har i dag. Hela tanken att vi ska hyra ut konserthus till artister och sedan försöka sälja biljetter till deras konserter kanske är förlegad. Men det kommer nog att ta ett par år att komma på hur det ska fungera i stället.
.