När storebror bestämmer
Intressant nog har det inte handlat om tjänstedirektiv eller andra luddiga, svårtolkade eller intetsägande ämnen när centerfolket fått prata EU-politik i valstugorna.
Folk har hellre velat diskutera rädslan för kontrollmakt och registrering, förklarade Eva Andersson. Rädslan inför en ständigt närvarande övervakande storebrorsmakt är förståelig. Inte minst för de många svenskar som flytt från kommunism eller despotism. De vet vad medborgarkontroll och ständigt svällande angiverisystem innebär.
Det är inte konstigt om väljare som hyllar liberala värden har svårt att få ideologi och argument att gå ihop när folkpartiet viftar med batongen och förespråkar hårdare medborgarkontroll och ett europeiskt FBI. Det är att göra registrering och övervakning till ett självändamål. Sånt vill vi ju inte ha, som Eva Andersson uttryckte sig.
För centerpolitikerna är frågan inte svår. Att sätta individens integritet i främsta rummet är självklart för ett parti som har federalismen som ledstjärna. EU ska ju bli smalare men vassare. Utmaningen ligger i att förklara hur partiet vill se ett EU med starkare makt i ett fåtal frågor, inte klåfingrig makt lite här och där. Det är en milsvid skillnad jämfört med dem som vill skrota hela freds- och frihandelsprojektet och sätta sig hemma på kammaren med låst dörr och förbommade fönster.
Det vore strålande om vi kunde få samma breda debatt om vad som sker i Sverige mellan en klåfingrig regering och ett alltmer tillstrypt lokalt självbestämmande.
Denna debatt kan börja med uppmaningen: Skicka inte en Storebror till Bryssel.
Olof Jonmyren, politisk redaktör
Så jobbar vi med nyheter