Naturen är en inspiration för Allis
I en röd liten stuga vid Lindö i Runtuna bor Allis Mar. Här har hon bott av och till i 30 år. Inspirerats till att dikta och måla. Djur, skogen och blommor betyder mycket för henne i skapandet.
Inne i stugan ligger det boktravar. Thomas Tranströmer är en av favoritdiktarna och en annan är Claes Andersson, finländaren. På väggarna hänger Allis egna målningar med motiv inte bara från Lindönaturen utan även från Frankrike och Grekland. Ibland finns en dikt bredvid färgerna. Så kan hon på två sätt förmedla en känsla.
Jag kan inte säga att jag skriver på något särskilt ställe. Jag skriver mycket här och nu, säger Allis. Naturen kan sätta igång skrivlusten men det kan också en känsla göra.
Däremot sätter sig Allis inte ner i avsikt att skriva en dikt. Så fungerar det inte. Inspirationen och känslan måste infinna sig. Hur det går till när en dikt växer fram blir en obesvarad fråga.
Allis Mar är från Nyköping och deltar i Nyköpings poetiska liv. Sitt yrkesverksamma liv har hon haft i Stockholm på Ericastiftelsen. Där har hon varit verksam som leg psykolog och leg psykoterapeut. I arbetet har hon hjälpt ungdomar och barn. Ericastiftelsen startades av Hanna Bratt och har funnits sedan 1934. Allis har sedan flera år haft privatmottagning för vuxna. Hon handleder även kolleger i yrket.
Jag vet inte om dikterna har hjälpt mig att förstå bättre. Men, säger hon. Det kan ju vara en fördel i båda rollerna. Titeldikten handlar ju om en undersökning av en liten flicka. Jag skriver ju mest om de personliga upplevelserna och då blir det ofta symboliskt. Men också att läsaren känner ett skeende.
Orden är naturligtvis väldigt viktiga. De säger mycket där de är men också vad som finns bakom.
För många år sedan började hon måla till en del poesi. Ibland kommer dikten först och andra gånger kommer målningen först.
Dan Andersson var en idol när jag började. Jag var då i tonåren. När man diktar läser man många poeter. Jag gillar både modernt och gammalt men är lite trött på rimdikt. Rimdikter kan bli hemska och banala. Men jag vill ha rytm. Jeg skriver oftast korta och koncentrerade dikter.
Läsaren kan tolka och eventuellt känna igen sig.
Båtar
Fiskebåtar, trålare blåa röda i Ölandshamn vilar. Snart stäven mot havet.
Tankar i mig om BARNETS båt alltså pappas båt. Att kasta loss glida ut i stadsfjärden vidare ut! Solglitter vågor oändligheten i horisonten!
Båten ett öppet hus lämnar jord och mark jublar fram i motorns smattrande.
Att landa bland skära klipphällar Broken käraste ö!
Så litet, så nära Så varmt i minnet.
Så jobbar vi med nyheter