Naturstigar fyllda av sällsamheter

Många besöker Stendörren utan att upptäcka stigarna. Det är synd att missa sällsamheterna här. Stigarna är lättrampade för alla åldrar och nyttiga för äldre ben. Barnvagn kan tas med med några lyft. Rullstol går tyvärr inte.
Runda som kvinnobröst är rullstenar som slipats av is och havsvågor sedan inlandsisen smälte för 10^000 år sedan. Området låg då 150 meter under nuvarande havsyta.
Fjunbollar på långa stjälkar liknar bomull. Det är tuvull. Ängsull har likadana fjunbollar men fler på varje stjälk.
77 arter myror finns i Sverige. På en fallen torrtall bor hästmyran, spillkråkors och hackspettars delikatess. Tänk att få höra någon av fåglarna hamra på ett träd!
I sumpskogen växer blåbärsris, blåbär är viktig mat för många djur. Blåbärsris täcker 17 procent av hela Sveriges yta. Skyltar längs stigen beskriver vad vi ser.
Vackra lavar och mossor som försvunnit på andra håll finns här bland åldriga tallar. Vi når en punkt som för 6^000 år sedan dök upp ur ishavet. 25 meter över havet är nivån idag.
"Det brinner i martallens topp" sjöng Evert Taube. Två av dessa kortbarrade martallar, 125-175 år gamla, finns vid Utsiktstornet. Därifrån ser vi Hävringe och Oxelösund. Häftigt panorama!
Röset vid tornet är av okänd ålder. I tusentals år har folk bott på Aspö. Hit vill vi återvända för att se rådjur som det finns gott om på Stendörrens öar, för att se och höra mer av rikt fågelliv. Minst ett 30-tal arter häckar här.
Vi prickar in pilfink, förnäm i sammetslik, brun skrud och ivriga sädesärlor med svartvita huvuden. Sköna drillar hörs i skog och över strandängar.
Plötsligt påminns vi om all tystad fågelsång, om utplånade arter. Stendörren visar naturens gränslösa rikedom som människan, förbanne mig, måste vara rädd om!