Nedläggning hotar demensavdelning
Demensavdelningen Blåklockan på Frustunagården ska läggas ner. Politikerna hänvisar till dålig beläggning, men personalen är orolig för de dementas särskilda behov.
När avdelningen ska stängas är inte klart än. Det besked Lena Engberg fått är efter nyår. Tanken är att det ska ske en viss naturlig avgång. Resten får placeras ut på andra avdelningar.
Orsaken till att vi kan stänga Blåklockan är att beläggningen är väldigt liten, säger socialnämndens ordförande Curt Larsson.
Han medger att behovet av demensvård kommer att finnas kvar.
Det kommer nya hela tiden, men det här är en lösning i dagsläget. Om vi inte har fullbelagt kan vi placera patienter på andra avdelningar, säger Curt Larsson.
De som nu är där är så väldigt dementa att de i stort sett är sängliggande. Om jag är rätt informerad så är de så dåliga att de inte påverkas av att flyttas.
Men personalen på Frustunagården säger något annat. Avdelningens åtta platser är belagda och bara två av vårdtagarna är sängliggande.
Dörrarna ut och till de andra avdelningarna är låsta eftersom flera av de boende vill ge sig iväg hem.
Bemanningen här är större än på andra avdelningar och de dementa behöver också extra mycket passning.
De har verkligen behov av lugn och ro, de behöver mycket, mycket stöd och hjälp. Alla har sin unika demens. En är väldigt aggressiv och ibland måste någon i personalen ta med sig någon ut på promenad för att lugna de andra, säger Lena Engberg.
Hon tycker de dementa har det bättre i sin lilla grupp. De blir stressade när de kommer ut i dagvården. Några är inne i halv demens, det vill säga ena stunden helt förvirrade och nästa klara.
De känner sig dumma. De vill sitta ordentligt, kunna dricka utan att darra när de är med andra människor. Det är ju förvirrat redan som det är, fortsätter Lena Engberg.
Ingvar Westerberg besöker Blåklockan två gånger om dagen. En nära vän till honom har bott på avdelningen en kortare tid efter flera hjärnblödningar. De äter tillsammans och går ut på promenader.
Hon förstår nog inte om man talar om att flytta, men däremot förstår hon nog när hon väl har flyttat. Det minsta hon blir upprörd kan hon få en ny hjärnblödning. Det är som att flytta en trafikskadad, säger Ingvar Westerberg upprört.
Jag tycker inte att vi ska behöva ha det så här i samhället. Vi har betalat skatt i alla tider, det måste vara pengar på villovägar, säger Ingvar Westerberg.
Mona Staflin
Så jobbar vi med nyheter