NH vann mot Halmstad och mjölksyran
Andreas Jungbeck kände mjölksyran redan i den första perioden. Men är det kniven på strupen och ljus i tunneln går det inte att vika ned sig. Den 22-årige backen var en av de bästa spelarna när Nyköpings Hockey tog en livsviktig seger mot Halmstad.
Julskinkan är inte ens slaktad än, men han är redan uppe i fyra i Nyköpings Hockey.
Hans fjärde mål för året kom nio minuter in på den första perioden och betydde 20.
Jag fick en bra passning och behövde inte göra så mycket mer än att klippa till. Det var inte alls fel, log den robuste smålänningen.
Andreas Jungbeck var taggad till tänderna mot Halmstad igår. Stark i defensiven, mer framfusig än vanligt offensivt. Då var det lätt att blunda för att han faktiskt missade lite i samband med Halmstads 23-kvittering i den tredje perioden.
Särskilt som Nyköping höll undan och vann.
Det var trist att de fick 32 precis efter vårat 31-mål. Där måste vi vara starkare.
Men vi vann med hjälp av en kämpainsats. I såna här matcher när det gäller så mycket går det inte att spara sig, det är bara att tömma sig totalt. Jag drog faktiskt på mig mjölksyra redan i den första perioden.
Jungbeck gillade att spela inför över fyra tusen åskådare i Rosvalla.
Ju fler det är som tittar, ju mer vill man visa upp sig. Så är det ju. Jättekul att det kom så många. Vi har det gärna så här i fortsättningen också.
Några fler hemmamatcher blir det dock inte innan jul.
Onsdag borta mot Troja/Ljungby, söndag borta mot Hammarby. Det är allt som återstår av den allsvenska grundserien för NH:s del.
Laget är nära den där platsen i superallsvenskan nu.
I första perioden spelade NH som ett superallsvenskt lag. Sedan var det lite trögare även om laget hela tiden fortsatte att skapa chanser.
Vi drog på oss några utvisningar i andra perioden och gick ner oss, vi tappade fart i både åkning och passningstempo. Vi såg lite slutkörda ut, tyckte tränaren Lenny Eriksson utan att för den skull tycka att det var särskilt konstigt.
Nej, det är täta matcher och det är en anspänning att bara ligga ett mål före när matcher har den här betydelsen. Det tröttar det också. Vi trodde att vi hade fått andrum när vi gjorde 31 och så tog det bara några sekunder och så var det 32.
Med facit i hand kanske vi skulle gått runt på mer folk från början för att orka mer i slutet.
Halmstad hade verkligen sina tillfällen att ställa till det för NH, men i slutändan var hemmasegern rättvis. Mycket vilja och en hel del chanser banade väg för logiken i 32.
Den stora publiken hade ganska mycket att glädja sig över. Segern, förstås. På nytt stark moral och mycket vilja. Johan Asplunds målvaktsspel i sista perioden. Trent Hunters urstarka insats i samma period. Herman Hultgrens uppoffrande spel, Antti Koponens speed. Plus faktiskt mitt i all kämpahockey några glimtar klapp-klapp-spel av hemmalaget.
Så jobbar vi med nyheter