Nico hjälper är hemma från Kenya

Nyligen kom en grupp elever och lärare från Nicolaiskolan i Nyköping hem efter en dryga två veckor lång vistelse i Kenya. Resan till Kenya var en del av skolans projekt Nico hjälper.

Övrigt2003-03-27 16:55
S.N.U.S. har träffat de fem elever som var med på resan till Kenya, för att få höra om deras upplevelser i detta avlägsna land.
Det är ett gäng solbrända tjejer, som fortfarande tycks stråla inifrån av den afrikanska solen, som SNUS möter i ett halvkyligt Vårsverige.
Kaisa Andersson, Sanna Beijnoff, Elinor Barsby, Josefin Gran och Amanda Winblad von Walter berättar om sin annorlunda, och upplevelserika tid i Kenya.

Här är deras reseberättelse:
Efter att ha tillbringat natten i Nairobi efter en lång flygtur ifrån Sverige åkte vi på en halvdagssafari i Masai-Mara. Vi såg bland annat lejon, giraffer, geparder, zebror och elefanter. Alla fantastiska djur man kan tänka sig. Natten spenderade vi i ett slags tältliknande byggnader, fast med väggar, ganska olyxigt jämfört med vad man är van vid hemifrån.
Nästa dag åkte vi på en heldagssafari, och framåt kvällen fick vi vara med om en masajdans. Hela den natten gallskrek babianer utanför tälten...
På morgonen åkte vi vidare till en jätteliten masajby. Masajerna bor i en slags hyddor som kallas manhata, och är gjorda av kospillning och lera. På nätterna tar de in sina kalvar, lamm och killingar i hyddorna, för att kunna få mjölk ifrån deras mödrar om morgnarna.
Den femte dagen tillbringade vi vid Lake Bogoria, ett av de största flamingotillhållen i Afrika. Där finns heta källor, så lufttemperaturen är skyhög! Där åkte vi också ut på Lake Baringo, och fick se flodhästar och krokodiler på riktigt nära håll. Efter ytterligare en lång resdag hamnade vi i den lilla staden Kakamega. Där tillbringade vi sedan ett par nätter, för att kunna besöka ett antal lekskolor och barnhem som ligger i närheten.

Först besökte vi Mumias, som är ett barnhem. Där gav vi barnen en del grejer som vi haft med oss hemifrån, som kläder, gosedjur och sådant. Barnen blev jätteglada, och det var verkligen rörande.
Dagen efter besökte vi en lekskola i Bukura. Vägg i vägg med lekskolan låg en bykyrka, som var pyntad med färgglada plastpåsar, uppsatta i taket med hjälp utav taggtråd. Barnen i lekskolorna var visserligen en aning blyga, men jättesöta. De sjöng sånger för oss, och vi sjöng Klappa händerna när du är riktigt glad för dem. Tro det eller ej, men det var riktigt uppskattat.
En dag fick vi också inviga en ny lekskola, som bestod av en klass under ett träd. Dit kommer Nico hjälper att donera pengar till skolbänkar och tak över huvudet åt barnen. Det är verkligen roligt att ha varit där, och fått se att pengarna vi jobbat ihop verkligen har gått till något viktigt. Maten vi åt var den samma som barnen i lekskolorna fick, och som kenyaner vi var hemma hos åt. Ställena vi övernattade på var väldigt enkla. Det känns som om vi därför har fått se Kenya på riktigt, istället för genom turistögon.
Att besöka Kenya har gett oss ett helt nytt perspektiv på livet, man lär sig att uppskatta det som verkligen är viktigt. Alla borde få åka dit, och uppleva detta fattiga, obildade, fantastiska, religiösa, vackra, varma, öppna och underbara land.
Med dessa ord sammanfattar tjejerna sin resa. Det syns i deras glittrande ögon att de säkert skulle kunna fylla hela tidningen med sina upplevelser.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om