Nicoelever och lärare åker till Kenya
I lördags åkte fem tjejer och två lärare från Nicolaiskolan till Kenya. Detta skedde i samarbete med ett projekt som heter Nico hjälper.
Under dessa fyra år har de tjänat ihop cirka åttiotusen kronor.
En kenyansk lekskola börjar utomhus, under ett träd. Där får lärarna ha sin undervisning, och barnen som oftast är mellan fem och åtta år får sitta i gräset.
Pengarna från Nicolaiskolan har främst gått till tak över huvudet, och skolbänkar åt eleverna, samt även en kopp välling åt barnen till skollunch, vilket i värsta fall kan vara det enda målet som barnen får på hela dagen.
Resande i år är: Amanda Winblad von Walter, Sanna Beijnoff, Josefin Gran, Elinor Barsby och Kaisa Andersson.
Ledare kommer att vara två lärare, Berit Svensson och Willy Alesand. Kenyaresan sker privat, eleverna betalar ur egen ficka, och Nicolaiskolan tar inget ansvar.
Anledningen att projektets kreatör, Willy Alesand, har rest ner till Kenya med en grupp elever de senaste fyra åren, är för att se till att pengarna verkligen gått dit de var ämnade.
I år har även några Nicoelever, i syslöjden tillverkat gosedjur åt de kenyanska barnen, vilka de försett med brev där de berättar en del om sina liv här i Nyköping.
När SNUS träffade Kenyagruppen på deras sista möte i onsdags, var tjejerna allmänt drabbade av resfeber. De var glada, och en aning nervösa över att åka, och spekulerade mycket kring hur de trodde det skulle vara där nere.
Jag ser mest fram emot att träffa alla barnen, jag älskar barn, säger Josefin Gran, som går i åttan, och velat åka ända sedan hon började på Nico, och fick höra om projektet.
De utstrålar så mycket livsglädje, trots att de har så lite. Det är skönt, annars skulle man nog bli väldigt rörd, fyller Kaisa Andersson i. Kaisa går i Nv1a på Gripenskolan, och var med på Kenyaresan förra året också, då hon gick på Nico.
Det som chockerade mig mest var sjukhuset i Nairobi. Svårt sjuka människor fick vänta jättelänge på att få hjälp. Och så var det väldigt dålig hygien på toaletterna, minns hon.
När vi kommer hem kommer vi nog att uppskatta mindre saker, det lilla som är bra. Det mesta i vårt typiska svenska liv kommer nog att bli rätt banalt, håller Elinor med.
Det kommer inte att bli någon typisk turistresa, med lyxhotell och allt som hör till. Gruppen ska äta hemma hos familjer som ledaren Willy känner sedan tidigare, samt bo enkelt på ett vandrarhem i Kakamenga.
Känna på den kenyanska vardagen helt enkelt.
Vi ska försöka möta människorna på deras nivå, och bjuda på oss själva, slår Sanna fast, och de andra tjejerna håller med.
När SNUS lämnar tjejerna fnissar de glatt vidare, och vem skulle inte göra det, med utsikten om en så underbar resa framför sig.
Sofie Schöld
Så jobbar vi med nyheter