Vilda västern har varit en ganska träffande liknelse av den nederländska politiken det senaste decenniet. Politiker har mördats, invandringshatare har skördat framgångar och fem regeringar har innehaft makten på elva år. Resultatet av veckans parlamentsval bryter trenden med instabilitet och populism, och valresultatet verkar nästan förvåna nederländarna själva. Socialdemokraternas (PvdA) nye ledare Diederik Samsom gjorde en succéspurt i tv-debatterna. Partiet skrällde och får nu nästan lika många platser i parlamentet som Mark Ruttes konservativa liberaler (VVD), 39 respektive 41 av totalt 150.
Högerpopulisten Geert Wilders Frihetsparti blev den stora förloraren och upphaussade socialistpartiet störtdök en vecka innan valet. EU-kritiken är de två partiernas gemensamma nämnare, och det var den som stjälpte dem.
Precis som Wilders förutspått kom valet att handla om just mer eller mindre makt till EU. Men anti Bryssel-propagandan fungerar inte längre. Nederländerna är med i euron och det är inte trovärdigt att landet ska betala mindre till krisländerna eller för den delen lämna valutan, insåg väljarna. Socialdemokraten Samsom vågade leverera obekväma sanningar. Hans verklighetsförankring ingav förtroende och blev ett revolutionerande framgångsrecept.
Den nya regeringen väntas bestå av VVD, PvdA, socialliberala D66 och kristdemokratiska CDA. Premiärminister Rutte kommer inte längre vara beroende av Wilders som gång på gång satt käppar i hjulen och fått regeringen på fall.
Det verkar som att ett slags normaliseringsprocess äger rum i landet. Doe normaal är det informella valspråket för nederländarna, med betydelsen att känsloutspel och extremer ska undvikas. Nu verkar även politiken vara på väg att anta de beprövade välordnade formerna. Det bådar gott för att en regering äntligen ska få regera.