Som ung och engagerad i politiken och den fackliga rörelsen har Sofia Amloh stött på motstånd. Hon har fått nedsättande kommentarer, ovälkomna smekningar på låret, och skamliga förslag. Men i förra valrörelsen blev hon utsatt för trakasserier som gjorde att hon till sist lämnade sina uppdrag. Nu berättar hon.
Förutom den allmänna kulturen, det hon kallar skåpmat, inom både partiet och facket, med tafsande och kränkande kommentarer blev hon utsatt för återkommande trakasserier från en äldre manlig kollega under ett års tid inför förra valet. Hon kallar det för fysisk och psykisk terror och det pågick under tiden hon var valledare i IF Metall Sörmland.
När Sofia sa ifrån kallade han henne slyna, sa att hon skulle passa sig, att hon var dum i huvudet. Ibland blev det uppenbart för andra att han hade misskött sig.
– Det fick jag äta upp. Jag fick höra att det var jag som hade skvallrat.
Kränkningarna fortsatte under hela valrörelsen. Efter möten kunde han säga till henne att hon hade pratat för mycket, kommentera hur hon hade sagt saker, kläderna hon hade på sig och hur hon såg ut. Sofia gjorde vad hon kunde för att undvika honom.
Nu bryts den här tystnaden. Det finns ett fantastiskt systerskap i det här
I Nyköping har Sofia inte märkt av några sexuella trakasserier. Det som har hänt har skett i större sammanhang, som kongresser och utbildningar. Vid just ett sådant tillfälle kom mannen fram till Sofia på kvällen och sa att de skulle dansa. Han tog tag i henne, talade om för henne hur illa hon hade betett sig, att hon hade skvallrat. Han lovade att se till att hon inte skulle göra det igen. Han lovade att han skulle stoppa henne och han lovade att se till att hon inte fick fler uppdrag.
Han höll så hårt om hennes axlar att hon inte kom loss på en lång stund. Han höll så hårt att hon fick blåmärken.
Sofia berättade. Hon visade upp blåmärken. Några trodde på henne. Andra försvarade mannen.
Efter valåret lämnade hon uppdragen i IF Metall Sörmland.
– Officiellt var det för att jag fick andra politiska uppdrag. Men det var inte hållbart för mig att vara verksam där.
Först ett år efter det blev hon kontaktad av förbundsstyrelsen. De hade fått uppgifter om att samma man hade kränkt andra kvinnor och frågade om hon ville vittna.
– Det finns en macho-kultur inom IF Metall. Som organisation är man medveten om att man måste jobba med jargongen och kulturen som finns. När det kom fram att fler grejer kunde kopplas till samma man sattes arbetet i gång.
Utsatta kvinnor känner ofta skuld, skam och ansvar för det som har hänt. För att bryta det berättar Sofia om det som hände henne.
– Män måste ta ansvar för sitt handlande. Det ska inte ligga hos mig, det är därför jag berättar.
I dag har Sofia uppdrag för förbundet centralt. Mannen har fortfarande förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, men inte i Sörmlandsavdelningen och inte centralt.
Men metoo-kampanjen och uppropet #imaktenskorridorer är en vändning, tror Sofia. Hon har längtat efter den här stunden.
– Nu bryts den här tystnaden. Det finns ett fantastiskt systerskap i det här. Nu kan det komma ut i sin fulla blom och vi kan visa hur det är rent strukturellt. Det går inte bara att säga att det sker på ett visst ställe. Det sker över allt.
Att det dröjde så länge innan någon gjorde något åt hennes situation gjorde henne beskviken. Hade någon agerat hade hon inte behövt utstå det så länge.
– Framöver kommer det förhoppningsvis inte att ta så lång tid.