Det finns inga flyttkartonger på golvet, och inga sista måste-sorteras-högar på skrivbordet. Att rensa arbetsrummet inför pensioneringen har inte varit någon svår uppgift för Culturumchefen Ingrid Enelund Persson.
– Jag är inte en sån som samlar på mig papper, förklarar hon bestämt.
Ändå borde det ha varit möjligt att samla en del på hög när man varit med och styrt verksamheten på Culturum i så många år. 1998 blev Ingrid bibliotekschef i Nyköping. Tio år senare blev det nytt jobb i samma hus. Som Culturumchef har hon haft yttersta ansvaret för allt från konsertsalens evenemang till Barnkulturcentrums skaparverkstäder och idrottsföreningarnas bidrag.
– Det har varit ett väldigt roligt uppdrag. Jag tycker om att ta ansvar för en helhet och försöka få ihop verksamheterna på ett bra sätt.
När den sprillans nya bibliotekschefen intervjuades i SN i december 1998, berättade hon om sin dröm att öppna upp foajén, bygga ut fiket och göra huset mer välkomnande för besökarna. När Ingrid Enelund Persson hör det brister hon ut i skratt. För ett par år sedan la kommunstyrelsen ombyggnadsplanerna för Culturum på is, foajén ser ut precis som för 16 år sedan och fiket är nedlagt.
– Ja, det där är den fråga där jag känner att jag nästan stångat mig blodig. Vi vet hur man skulle kunna göra huset mer attraktivt och jag hoppas verkligen att politikerna tar tag i det här nu och visar att de vill skapa ett modernt kulturhus åt Nyköpingsborna.
När Culturum jämförs med Koordinaten i Oxelösund tycker många att Nyköpings bibliotek är lite förnämt. Borde ni bli folkligare?
– Koordinaten har ju verkligen lyckats bli ett vardagsrum för Oxelösundsborna, men vi är två helt olika sorters bibliotek och vi kan inte bara kopiera deras koncept. Vi vill fortfarande att de inre delarna av biblioteket ska vara tysta och lugna, och vet att även besökarna uppskattar att kunna sitta i lugn och ro och läsa. I entrén och vid utlåningsdiskarna däremot får det gärna vara liv och rörelse.
Och även på Culturum får barnen ta plats numera. När Ingrid började jobba som bibliotekschef var välkomnande soffor på barnavdelningen ett av hennes önskemål. Nu har sagoläsande barn och vuxna fått sina soffor, ungdomsavdelningen har byggts ut och antalet barnbibliotekarier ökat från en till tre.
– Vår viktigaste uppgift är att nå barn och unga, och det är också vårt uppdrag från politikerna.
När det gäller relationen till just politikerna drar Ingrid lite på svaret.
– Vi har inte drabbats av så stora besparingar som kulturen gjort i många andra kommuner, men det känns som om det inte alltid varit så lätt för politikerna i kulturnämnden att få gehör högre upp i hierarkin. Om man är en besjälad kulturpolitiker som verkligen vill något är det lätt att man uppfattas som jobbig.
Själv önskar sig Ingrid starka politiker som inser att kultur- och fritidsfrågorna hör ihop – och är oerhört viktiga.
– Det finns en tendens i kommunerna i dag att lägga ner kultur- och fritidsnämnder och pytsa ut frågorna på andra nämnder. Det är rätt om man tycker att biblioteken bara ska låna ut böcker, fritidskontoret främja tävlingsidrotten och fritidsgårdarna sysselsätta bråkiga ungdomar. Men jag tycker att de här verksamheterna är mycket viktigare än så.
Det är lätt att politikerna fastnar i diskussioner om hur mycket bidrag de olika föreningarna ska ha, konstaterar Ingrid som tycker att kultur- och fritidsnämnden borde vara ett forum för helt andra frågor.
– Vad är välbefinnande? Hur kan vi höja medborgarnas livskvalitet? Vad vill vi ha kulturen till? Om politikerna funderade över sådant skulle de få i gång intressanta diskussioner och lyfta sig över bidragsfrågorna. Jag tycker att kultur- och fritidspolitiken måste få komma in på ett tidigare stadium i den kommunala planeringen.
Hur känns det att lämna jobbet?
– Det är lite vemodigt. Jag har haft lyckan att hamna helt rätt i livet och trivs med både arbetskamrater och arbetsuppgifter. Det kommer att bli lite märkligt att inte gå upp sex på morgonen och veta att jobbet väntar.
Vad har du för planer som pensionär?
– Först ska jag bara ta det lugnt och känna hur det känns att vara ledig. Jag har aldrig haft mer än tre veckors sammanhängande semester i hela mitt liv. Sen är jag rätt sugen på att resa; vi har pratat om Australien.
Och hur blir det med läsningen nu när du slutar jobba?
– Jag kommer att fortsätta läsa mycket. Jag är med i en bokklubb som nyligen firade 30-årsjubileum och vi har väldigt trevligt när vi träffas. Jag brukar säga att utan bokklubb lever man inte.