Att musiken skulle bli en självklar del i Eva Tjörnebos liv stod klart i unga år. I barndomshemmet i Helsingborg introducerade hennes pappa förutom sång allt ifrån tramporgel till gitarr.
– Jag har sjungit hela min uppväxt, mycket tack vare pappa som kunde spela alla sorters instrument. I tonåren engagerade jag mig i en fredsånggrupp och det var i samband med det jag upptäckte den svenska folkvisan. Som verkligen fyllde en plats hos mig, det sa liksom bara tjong, en helt ny värld öppnade sig, berättar Eva Tjörnebo när vi ses över en pannkakslunch hemma i den lilla röda stugan i Lid utanför Nyköping där hon och livskamraten och riksspelmannen Kjell Landström bor sedan länge.
I vardagsrummet, som rymmer två pianon och även tjänstgör som replokal, står flera vaser med snittblommor. Alla med omsorgsfullt skrivna tackkort. Den sista januari i år slutade Eva sin tjänst som distriktsläkare i Nyköping och hälsningarna har strömmat in från både kollegor och patienter. Efter många år på först Bagaregatans vårdcentral och sedan Stadsfjärdens, är hon en välkänd figur för många Nyköpingsbor.
Inte minst har hon blivit känd som den sjungande läkaren.
– Sången har skapat så härliga kontakter med patienterna, framförallt de små på BVC där jag så gärna jobbar. Sången påverkar oss massor och en varm visa brukar få de flesta att slappna av, säger hon.
Patienterna har också frikostigt delat med sig av egna visor. Genom åren har hon fått både notsamlingar och uppsjungna visor. Mycket har sparats och återanvänts i konserter eller olika visstugor.
En av de absoluta favoritvisorna är Allan Edwalls "Kärleksvisa". I Viskompaniets tappning, "Som dagg och honung", en visa som även är titelspår på gruppens samlingsskiva som släpptes för fem år sedan, i samband med 20-årsjubileet.
– Det är precis som att äta en bakelse att få sjunga den!
Om mötet med visor mjukstartade i tonåren, var det tack vare Svenskt visarkiv det hela utvecklade sig till ett livsprojekt. Visarkivet startades av Nyköpingsprofilen Ulf Peder Olrog - en man som firas stort i Culturum nu på onsdag (läs mer om föreställningen i SN på tisdag). Eva har också fått Olrog-stipendiet och deltar med flera av de andra stipendiaterna i konserten.
– Jag gjorde några inspelningar åt Svenskt visarkiv och åkte runt i Skåne och träffade äldre kvinnor och män och spelade in deras visor.
Vid ett tillfälle åkte hon till 82-åriga Olga Hansson i Svedala.
– Hon kunde 400 visor och sjöng för mig i över sju timmar. Det var ett helt fantastiskt möte och där och då visste jag att jag ville fortsätta i hennes tradition, hon knockade mig fullständigt säger Eva och fortsätter:
– Härom veckan sa en yngre kompis till mig att, Eva, du vet väl att du är min vistant? Ha, ha, det är nästan lite svårt att inse det, men jag sitter ju numera också på en väldigt gedigen låtskatt. Att få dela med mig av den till andra är faktiskt det absolut roligaste jag vet.
Den 14 april firas Viskompaniets 25-årsjubileum med stor konsert i Culturum med inbjudna gästartister -spelmän och konsertmusiker från Schweiz och Umeå.
– Vår sommarturné är klar och vi har även fått en förfrågan om att komma till Washington och spela senare i höst. Att nu kunna ägna mig ännu mer åt musiken känns helt fantastiskt!