Nu siktar Josefina mot VM i Turkiet
Nu har Josefina Tengroth-Landquist siktet inställt på boxnings-VM i Turkiet till hösten. I landslagsdebuten i nordiska mästerskapen förlorade Josefina mot VM-silvermedaljören från Norge, Henriette Kitel Birkeland, men det var en förlust som imponerade på expertisen.
Barnen Ebba och Kasper låg redan och sov, hennes man Mattias jobbade eftermiddagsskift på SSAB och Josefina fick en liten stund över.
För bara några timmar sedan kom hon hem från Moss i Norge där nordiska mästerskapen i boxning avgjordes i helgen. För Josefina var det landslagsdebut och hon råkade ut för svårast tänkbara motstånd direkt.
Jag fick möta norskan Henriette Kitel Birkeland, tvåa i europamästerskapen och med nästan bara muskler, berättade Josefina.
Den matchen kunde förstås bara sluta på ett sätt, trodde alla, inklusive Birkeland. Josefina är ju nästan en nybörjare inom boxningen, för bara två år sedan började hon träna.
Men min coach, Erik Bredler, sa åt mig att bara slappna av och det fungerade direkt. Jag visste att Birkeland skulle gå på hårt direkt och min taktik var att röra mig hela tiden.
Tydligen blev Birkeland jättestörd av mina kontringar och jag fick in en riktig högerkrok som satt klockrent, berättade Josefina.
Birkelands styrka tog dock ut sin rätt och norskan vann matchen med domarsiffrorna 139.
Men jag tog inte emot många slag, jag har inte ett enda blåmärke utan matchen var väldigt jämn, sa Josefina.
I Josefinas viktklass, 57 kg, var fyra boxare anmälda och Henrietta Kitel Birkeland vann slutligen finalen och NM-guldet. Det innebär också att Josefina fick ett NM-brons med sig hem, vilket borde vara mer än godkänt för en debutant.
Nöjd, nåja, fast nog ville jag ha en guldmedalj, sa Josefina.
På bara två år har Josefina nått svenska och nordiska eliten, hon arbetar som lärare på Ramdalsskolan i Oxelösund och får ständigt förklara varför hon sysslar med boxning.
Min klass, 5B, tycker nog inte det är så konstigt att jag boxas men några av kollegorna kan inte förstå, sa Josefina som började träna boxning i mogen ålder.
Efter tonårens truppgymnastik och aerobics slutade hon nästan helt att träna, utbildade sig till lärare och skaffade familj. Sedan såg hon en boxningsuppvisning och då var det klippt.
Jag blev sugen på att skojboxas. Jag började träna, klarade knappt en armhävning, jag hade ju inte tränat någonting på sex år, men kände att det här passade mig bra.
Två år senare har boxningen blivit en del av tillvaron, familjen och jobbet är de andra två. Alla tre delarna är lika viktiga, var för sig.
Tidigare trodde jag att jag kunde hinna med allt på jobbet, nu har boxningen gett ett stopp, jag gör det jag ska göra på jobbet.
Ibland skulle jag vilja gå en rektorsutbildning men det får vänta, just nu är det boxningen jag vill utveckla, sa Josefina.
En utveckling som kan ge en VM-biljett till Turkiet i november.
Så jobbar vi med nyheter