I köket på Bärsta gård sitter pappa Leif och sönerna Axel och Carl Bergquist och dricker kaffe. Nu är det lugnt men för ungefär sex månader sedan var gården mer eller mindre ockuperad av hemvärnet.
– Det var en märklig känsla. Att jag inte fick röra mig var jag vill fast jag bor här, säger Axel Bergquist.
Det började fredag morgon den 25 april. Då upptäcktes att runt 25 hönor dött.
– Tre hade varit mer normalt, säger Axel Bergquist men visar samtidigt med en axelryckning att det inte är häpnadsväckande många.
Morgonen efter, lördag, var en helt annan femma. Då hade runt hundra hönor dött.
– Och det var många unga starka hönor, säger Leif Bergquist.
Nu förstod de att något inte stämde. Men att det var fågelinfluensa fanns inte i tankevärlden.
– Det är overkligt att det ska hända oss. Vi tänkte på vattnet eller fodret, säger Axel.
Och när solen gick upp på söndag morgon hade det som börjat med en axelryckning utvecklats till massdöd. Runt 500 till 1000 hönor låg döda på golvet och i redena.
– Det låg drivor där inne det var helt vitt på golvet. Jag blev orolig och tyckte synd om djuren, säger Axel.
– Nej, vi fattade fortfarande inte att det handlade om influensa, kanske något virus. Vi hade inte de kunskaperna, säger Leif Bergquist.
LÄS MER om fågelinfluensa och hur den drabbade Bärsta gård
Familjen vet inte vad slutnotan kommer landa på men uppskattar att hela händelsen kommer kosta runt 10-15 miljoner kronor. I nuläget vet de inte hur mycket av kostnaderna som de kommer att bli tvungna att bära själva.
– Men det blir inga julklappar i år, skämtar Leif.
Att familjen skulle ge upp sin äggproduktion har dock aldrig varit ett alternativ. I slutet av augusti flyttade 25 000 öländska hönor in och några veckor senare var halva produktionen i gång igen.
– Nej, vi har inget val. Banken behöver sitt, säger Axel som också beskriver hur gården levde upp igen när hönorna kom tillbaka.
I februari planerar de att hämta 25 000 hönor till och gårdsbutiken rullar redan. Det enda positiva de kan komma på, efter utbrottet, är att de nu känner sig mer erfarna med myndighetskontakter och att de fått mer tid till att rusta upp hönshusen.
– Och att flera Stigtomtabor tycker det är kul att vi är i gång igen, säger Karl Bergquist.