Ny duo med den unga glöden i Gryt
Duo Nova i Gryts kyrka
Violin: Klara Hellgren
Piano: Terés Löf
Våren slår ut i sin vackraste blomning just nu. Och samtidigt pågår det musikdagar i Gryt även denna Kristi Himmelsfärdshelg. Vilken kombination!
Ett gott råd är dock att ringa och boka biljett så resan dit inte blir förgäves. Och till konserten i kväll har biljetterna varit slutsålda ett bra tag.
Grundidén i Gryt är densamma som tidigare: att ge möjlighet till en helhetsupplevelse av musik, konst, lyrik, natur och kyrka.
Och så vackert som det var runt kyrkan i onsdags kväll har det sällan varit med färggranna blommor, blå himmel och sjungande bofinkar.
I sockenstugan visade Karin Walde sin utställning av akvarell och textil, med motiv bland annat av växande frön och av skålar vända uppåt för att fånga ljuset. Här går det att hitta en koppling till årets tema: Tills vägen vänder...
Och för trettiotredje gången stod han där och hälsade välkommen framför kaffeborden i Församlingshemmet, initiativtagaren och ledaren Kjell Fagéus, som tillsammans med många frivilliga gör dessa dagar möjliga.
Lättsamt fick vi ökad nyfikenhet på kvällen, men någon riktigt berikande introduktion till musiken blev det nog inte denna gång; gärna fler öppna frågor till de medverkande, kanske också något klingande exempel ur kvällens båda sonater.
Men ingen skugga ska rimligen falla över Terés Löf och Klara Hellgren, som med några dagars varsel hoppade in för den pianist som fått förhinder.
Och det gjorde de i det stora hela alldeles strålande. Mozartsonaten K 378 gladde med ett lyckligt växelspel mellan piano och fiol, ädelt sjungande teman i mellansatsen och flödande lätthet i finalen. Påfallande var hur Terés Löf med gester, minspel och kroppshållning tydliggjorde musikens stämningar.
Brahms stora d-mollsonat glödde av Sturm und Drang, ibland överbetonat kanske och för lite av pianissimon. Men alla de fallande motiven av avsked, Lebe Wohl, fick stor verkan.
Som generöst extranummer: mer ungdomlig glöd i scherzot ur FAE-sonaten, som var Schumanns och Brahms gåva till violinisten Joseph Joachim.
Pedagogikens framgång: att båda avdelningarna inleddes med Arvo Pärts Fratres, som då verkade desto starkare med sin religiöst-asketiskt upprepade ackordföljd.
Djupa ord om ljus och mörker fick vi växelvis av Gunilla Löf Edberg, sjukhuspräst på Karolinska sjukhuset, och Lena Fagéus, präst.
Fride Jansson
Så jobbar vi med nyheter