På fredag är det slut på sovmornar för alla elever i Nyköping. De som har fallenhet för att försova sig är beredda på utskällningar, men inför skolstarten har faktiskt en vuxen hört bön. Det vore bra med en flexibel start på skoldagen, tycker skolläkaren Karin Risting, eftersom alla inte har samma dygnsrytm (SN 20/8).
Är det här bara fortsättningen på ungdomens förfall – som enligt gnällspikar egentligen verkar ha startat redan på antiken? Kritiker behöver inte gå så långt som att gilla filmen Hets för att säga att unga måste lära sig passa tider och följa regler.
Men vi borde fråga oss varför alla ska passa samma tider. Arbetslivet blir allt mer individanpassat med flextider och resultat- i stället för tidsbaserat arbete. Det är en frihetsreform där hänsyn tas till individens preferenser och styrkor. Inte för att personerna tillåts jobba mindre eller prestera sämre, utan för att de ska prestera så bra som möjligt.
Att hitta arbetsformer där individen presterar på topp är eftersträvansvärt även för elever. Visst kräver frihet ansvar för att något ska bli gjort och det är vuxna bättre på att axla än barn. Och vi vill inte återuppliva sossetakterna från 1990-talet där allt för mycket planeringsansvar lades på eleverna. Alarmerande lite energi blev över för att faktiskt lära sig något.
Skolpolitikerna i Nyköping borde ändå ta sig tid att mangla skolläkarens förslag. Finns det möjlighet att införa flextid, allt i syfte att höja elevernas resultat och välmående?
Många av våra cementerade föreställningar om hur samhället bör fungera borde utmanas. Vår invanda syn på arbetstid och effektivitet får sig en rejäl omgång i Timothy Ferriss underhållande "Fyra timmars arbetsvecka". Ett första lästips för de politiker som vill maximera resultaten och välmåendet i kommunen.