Högskolans misslyckande beror på ett systemfel, hävdar Svenskt Näringsliv, som nu kommer med ännu ett innovativt förslag på hur landets akademiska utbildningar ska finansieras (SvD 22/1). Att ett systemfel har förstört de svenska universitets- och högskoleutbildningarna är vi många som är överens om. Att lärosätena får pengar för varje student som godkänns har enligt universitetsfolk och politiker lett till att kunskapskraven har sänkts i jakten på anslag. Nivån på många svenska utbildningar har droppat i internationella jämförelser. Så mycket för "en svensk kunskapsnation i världsklass".
Nu föreslår Svenskt Näringsliv bland annat en etableringspeng, att lärosäten ska få extrapengar om de tillsammans med näringslivet designar utbildningar som leder till jobb. Ett förslag som motverkar bildning och fokuserar mer på arbetsmarknadsläget inom en femårsperiod.
Examenspengen är dock en god idé; att studenter lockas till högre examina är en nödvändighet i en kunskapsnation.
Många studenter, inte minst inom humaniora, uppger i kursutvärderingar att kunskapskraven är låga och att långt ifrån 40 timmar i veckan behövs för att klara studierna. Det är ett slöseri med tid, humankapital och utbildningspengar.
Ambitionerna och kraven måste upp. Därför kan den kvalitetspeng som Svenskt Näringsliv föreslår vara en god idé. Problemet är främst vad kvalitet egentligen är. Högskoleverket (HSV), som innan nedläggningen vid årsskiftet gjorde kvalitetsgranskningarna, blev i höstas utesluten ur den europeiska organisation som jämför utbildningskvaliteten i olika länder. HSV:s kvalitetsgranskningar var för dåliga, enligt ENQA (The European Association for Quality Assurance in Higher Education).
Det åligger nu nyinrättade Universitetskanslerämbetet att förbättra kvalitetsmätningarna. Det är en viktig uppgift, för nu finns äntligen ett vitalt förslag på hur kvalitet i stället för kvantitet ska kunna premieras.