August Eriksson föddes den 16 november 1873 vid Strand, farmor Elin föddes den 2 juni 1880.
Farfar August läste sex år i Råby folkskola med varannandags-lektioner. Skolan är i dag bygdens vävstuga.
Farfar fick 1888, när han var 15 år, sitt första arbete – vid granngården Östorp, med en lön av 25 öre per dag. En skomakare tog en krona om dagen för att tillverka ett par skor.
Från Nyköping kördes det ut dricka med häst och vagn. Tolv drickor kostade en krona och då fick man en dricka gratis. Skärslipare kom förbi och slipade knivar. Pris okänt. Sprit förekom rätt mycket och man köpte ett ankare, cirka 20 liter för 88 öre per liter. Spriten kom från Kungsör.
På den tiden var man självförsörjande, alla gårdar hade djur, exempelvis kor, grisar, höns och får. Man gick tillsammans med grannar och odlade lin som sedan skördades och tillvaratogs. En lingrop, i vilken man rötade linet, ordnade man på Strands mark, nu Grävlingsberg, hos Bertil och Marita Larsson.
År 1908 byggdes ett nytt skolhus med bostad för lärare och kantor och 1909 byggdes ett ålderdomshem. De låg på varsin sida om kyrkan. När skolan byggdes kom den första lastbilen till Råby och den väckte uppståndelse och intresse. Samma år stannade en personbil vid Råby handel, även det var en stor händelse. 1920 blev det den första bussförbindelsen förbi Råby. Det var Valhalla-bussen, en täckt lastbil, som kostade två kronor för enkel resa till Nyköping. Det var ett dyrt nöje att resa. 1922 blev det bussförbindelse förbi Edstorp.
Värnplikten gjorde farfar 1893–1894 i Stockholm.
Farfar gifte sig 11 april 1909 med den sju år yngre Elin som kom från Nykyrka. Farfar ville nu köpa Engelholm av sin far Erik August Eriksson, Strand. Priset var 2 400 kronor med en tomt på 5000 kvadratmeter. Kontrakt upprättades och skrevs under den 14 mars 1909 och inflyttning den 10 maj. Engelholm var byggt 1896.
Vid Engelholm hyrde då en man som hette Engström och hans ekonomi var mycket dålig, han hade skulder till kyrkan och Råbybor på 4424 kronor. Engström hade skuld till: trädgårdsmästare Hedström 425 kronor, Carl Engström 460 kronor, Augusta Engström, Hultstugan 75 kronor, Gustavsson, Sanda 290 kronor, Thorén, Sköndal 250 kronor, Eriksson, Torp Husby 200 kronor, J Eriksson, Westorp 150 kronor, C.A. Andersson, Nyköping 70 kronor, Jonsson, Näs 70 kronor, K-G Engström, Karltorp 51 kronor.
Kyrkan hade gått i borgen för 2000 kronor, vilket farfar fick lösa ut vid köpet, och 400 kronor skulle betalas vid undertecknandet av avtalet. Lagfart och handlingar fick farfar stå för.
Engström fick hyra bostaden på övre botten fram till 1938.
1910, när paret Eriksson varit gifta i ett år, föddes första barnet – Lisa. 1913 kom Karl-Erik, 1915 Karl-Gustav, 1917 Nanna, 1919 Stina, 1920 Ingeborg, 1922 Sigrid, och sist 1924 Märta. Hur alla fick plats på nedre botten i huset är för mig ofattbart.
År 1922 köpte farfar till en tomt på 3000 kvadratmeter och byggde där huset Lindsberg. Virke till huset fick han från rivningen av gamla stugan vid Smedstorp. I Lidsjön fanns det sjunktimmer, efter flottning från Baggetorp till Sjölöten, som han bärgade på vintern genom att hugga hål i isen och dra upp stockarna som sedan sågades till virke för husbygget.
Farfar titulerades som byggnadsförman och åkte säkert runt i Råby och Husby där han styrde och ställde på husbyggen och ladugårdsbyggen.
Åren går och 1937 ror Karl-Gustav båten över Lidsjön förbi Boön och till Gillberga. Hos Karlbergs arbetar pigan Anna Alfrida Andersson från Olstorp, under Valinge i Jönåker. Hon var då 20 år, tycke uppstod och de gifte sig den 3 juni 1939. Det blir tillökning i familjen den 16 mars 1940 då en lintott föds och får namnet Karl-Inge. 1945 kommer syrran Inga.
Familjen bor i lägenheten på övre botten, som bestod av ett kök, vardagsrum och ett litet sovrum där en dubbelsäng fick plats. I dag är det svårt att förstå hur vi fick plats i denna lilla lägenhet. Jag låg i kökssoffan de första 18 åren av mitt liv.
Här fanns höns som gick fritt ute, räven tog någon ibland, men det hörde väl till. Gris slaktades på senhösten, för mat till vintern. I backen bakom husen fanns en stor rök-kur där man rökte bland annat fläsk. Enris fick huggas och sedan satt man vakt och eldade varsamt. Farfar var även biodlare med 30 bisamhällen som stod i raka rader. I lilla uthuset slungades och tappades honungen på burkar. På etiketten, stod det: August Eriksson Engelholm, tel. 22. Var farfar på gott humör kunde man få en bit av bikakan att suga på, det var sött och gott.
Under juli svärmade bina flera gånger om dagen. På eftermiddagen riste farfar ner bina från trädgrenen i en halmkupa och på kvällen ställde han den framför rätt kupa och bina kröp in. Hur visste han vilken kupa bina kom ifrån? Det hände att bina svärmade i någon annans trädgård, som en dag till Larssons i Strand. Farfar kom och tittade och det var hans bin så han riste ner dem i halmkupan som han sedan spände fast på cykelpaket-hållaren och sade: Nu ska ni få åka era jävla busar.
År 1950 kom Åkerbergs från Enstaberga med en stor maskin och borrade efter vatten. Det blev 101 meter djupt och gav 1,9 m/l, som skulle räcka till tre hushåll. Det grävdes för nya ledningar och vi fick in kallt vatten och avlopp till köket. Pappa flyttade hönsen och byggde en fin tvättstuga åt mamma så hon kunde värma vatten och torka tvätt.
Farfar var även en duktig båtbyggare och byggde fyra båtar som var snygga och lätta att ro. Han var också en hängiven fiskare och det intresset har fler Erikssons ärvt. Han arrenderade fiskevatten i Långhalsen, mellan Östorp och Strand, där han lade nät flera dagar i veckan och vintertid fiskade han i Lidsjön. Fisken var en viktig del i matlagningen, sommar som vinter. Jag minns när farfar åt fisk. Han stoppade in fisk i munnen, tuggade, och sedan kom benen ut ur mungipan. Gör om det, om du kan?
I trädgården, där det i dag är gräsmatta, odlades grönsaker och potatis inför den långa vintern. Frukträd stod i raka rader, först kom sommar-frukten och sedan höst- och vinterfrukt. Lördagar åkte farfar buss till Nyköping med lådor fyllda med päron, äpplen, potatis, grönsaker och honung som han sedan sålde på torget. Han kom hem sent på eftermiddagen. Vilket slit för att få ihop till brödfödan.
På söndagar spelades det kort, Priffe. Gubbarna som spelade var Målare Fredriksson, Post-Kalle Johansson, Hugo Eriksson i Stensnäs och farfar. Det dracks renat på hög fot och grogg på renat och sockerdricka, så herrarna lullade hem rätt runda under fötterna. De var klädda i svart kostym, hög hatt och krycka och såg väldigt gamla ut, men var ju inte ens 70 år.
Vid landsvägen stod en busskur och en stor mjölkpall, där mjölken från Strand, Östtorp och Apaltorp levererades, och i retur fick man ost, smör och fina paket. Kalle i Apaltorp körde med häst och lövad skrinda till busshållplatsen och hämtade sommargäster som bodde vid Apaltorp hela sommaren.
Under den här tiden var det vanligt att gårdfarihandlare kom på besök. Jag minns särskilt Korv-Albert. Han kom på cykel med låda fram och bak där det fanns korv och rökt kött och annat. Den tidens Dressman var Ejebäck från Bettna som kom med bilen full av herrkläder såsom kostymer, skjortor, underkläder och strumpor.
1955 var jag 15 år och kunde, efter mycket sparande, köpa en ny moped av Olle Nordström på Nyköpings Radioaffär AB för 850 kronor.
1956 köptes vår första bil, en vit Ford Anglia och livet blev så mycket lättare.
1958 köpte pappa en tomt på andra sidan vägen av tant Ida och där byggdes vårt hus, Strandåsen, som vi flyttade in i den 1 september 1959. Farfar, då 86 år, och farmor bodde kvar i Engelholm och klarade sig själva. Farfar cyklade på en damcykel och bilarna tutade ofta på den vinglande gubben. När han cyklade till Långhalsen för att fiska hade han en lång stör på pakethållaren där han hängde mörtstugan och hinken med nät. Han släppte på nerför backen och rakt över landsvägen. Att han inte blev överkörd är en gåta, men han cyklade till posten och affären och det klarade han galant.
Farfar och farmor var aldrig sjuka. Men så blev farmor sämre och hamnade de sista två åren på Rönnliden där hon dog 12 januari 1968, 88 år gammal. Farfar bodde ensam kvar och klarade sig bra. Äldsta dottern Lisa flyttade hem och bodde i vår gamla lägenhet. Fyra år senare, den 29 april 1972, stannade ett starkt hjärta och farfar dog 99 år gammal.
Arvingarna kom inte överens om delningen så det blev auktion mitt i sommaren med mycket folk och höga priser. Engelholm blev till salu och köptes av min kusin Christina och Bernt Andersson och här slutar min berättelse.
Karl-Inge Eriksson