Förra året bestämde jag och maken att det behövdes någonting nytt bland julens traditioner.
Köttbullarna, prinskorvarna och ägghalvorna hölls det hårt i på alla fronter utom från min egen veggo/firre-front som snabbt fick lägga ner de mer gröna alternativen. Och skinkan, ja, den gör spanske svärfar som är kock och den börjar barnen längta efter redan i oktober. Nytänket röstades som ni förstår med emfas ned av familjens köttätare.
Men julklappar då, köphetsen står en ju upp i halsen. Minerat område.
‒Jag vet några som kör julklappsspel under paketutdelningen och det låter alltid sååååå mysigt, började jag...men stötte genast på patrull med sexåringen som frontman.
‒Määäh, nääääe, hallå. Tomten lär ju knappast vilja sätta sig och spela spel, hur ska han då hinna runt till alla. Dessutom blir det ju helsnurrigt, han har ju fått önskelistan redan. Fattar ni ingenting? sade han och lade armarna i kors.
Nähä, tänkte vi och införde trotsigt "Äventyret" som komplement till mor- och farföräldrnas paketprassel. En heldag med mamman och pappan utan syskon. Vad som ska göras måste beslutas innan julhelgen är över och dessutom genomföras innan januari är över. Det blev en resa till Mariefred och vandring i Pax-böckernas miljö, Cosmonova och en dag bland islandshästar.
Häromdagen kom den numera sjuårige tomteförsvaren med sin önskelista. Högst upp stod Äjvenntur, med Lego Åvenjersh på andraplats.
Kuppade traditioner funkar uppenbarligen. Klurar intensivt på vad årets ska handla om.