15 års forskande, arkivletande och skrivande är över, åtminstone tills vidare. Med boken "Ahasverus vid staffliet" är Tom Sandqvist färdig med sitt utforskande av modernismens öst- och centraleuropeiska rötter. Eller?
– Om jag är klar? Blir jag någonsin klar? säger Tom Sandqvist med en finurligt leende.
Men efter fyra tjocka böcker på totalt över 1600 sidor blir vårens utgivning åtminstone en tillfällig punkt.
Efter att ha skrivit mer allmänt om modernismens ursprung i Öst- och Centraleuropa har Tom nu borrat sig djupare ner i både kvinnornas och den judiska kulturens betydelse för den moderna konstens utveckling. I "Ahasverus vid staffliet" hävdar han att det judiska inslaget gjorde modernismen i öst mer gränsöverskridande än i väst.
– Den judiska kulturen är mer ifrågasättande och tillåtande. Om man ska förenkla det kan man säga att vi i väst gärna tänker i termer av "antingen eller" medan den judiska traditionen är att tänka "både och". Modernister i väst valde att vara trogen en enda stil, medan konstnärer i Öst- och Centraleuropa blandade fritt och inte brydde sig så mycket om stilar.
En orsak till det är just den judiska integrationsprocessen, menar Tom Sandqvist.
– Om man tillhör en minoritetskultur är det inte konstigt att man lånar friskt av den omgivande majoritetskulturen för att passa in.
Väldigt lite är känt och skrivet om det judiska inflytandet på kulturlivet kring förra sekelskiftet, säger Tom Sandqvist.
– Nämn nästan vilken europeisk intellektuell som helst från den här tiden och det finns en koppling till judendomen – Einstein, Freud, Schönberg... 90 procent av den intellektuella eliten i till exempel Ungern hade judisk bakgrund.
Det var intresset för dadaismen som fick Tom Sandqvist att börja intressera sig för modernismens framväxt.
– När jag insåg att dadaismens rötter fanns i Öst- och Centraleuropa blev jag nyfiken. Och eftersom jag är en nyfiken forskare ville jag veta mer.
I västvärlden har vi levt i föreställningen att modernismen var en rörelse som kom från väst och spred sig vidare i öst. Men Tom Sandqvist menar att det minst lika mycket handlade om en rörelse åt motsatt håll – med influenser som spreds från öst till väst.
– Det här är mer eller mindre jungfrulig mark inom forskningen. Eftersom det inom Östeuropa finns ett slags mindervärdeskomplex gentemot väst har historieskrivningen inte ifrågasatts.
Tom Sandqvist påbörjade sitt stora forskningsprojekt för 15 år sedan, strax innan han flyttade till Lid utanför Nyköping. Han arbetar halvtid på Konstfack i Stockholm där han är adjungerad professor i konstens teori och idéhistoria. Men mycket av arbetet har ändå skett på hemmaplan, i Lids gamla skola.
– Jag vill verkligen ge en eloge till Nyköpings stadsbibliotek och deras fjärrlånesystem. Jag har fått hem alla böcker jag behövt till min forskning, och det har gått både snabbt och smidigt. Dessutom har det funnits ett nyfiket engagemang hos bibliotekarierna som jag uppskattat.
Du har inte bara skrivit de här fyra böckerna, utan också skrivit engelskspråkiga versioner av tre av dem. Du måste vara väldigt produktiv?
– Nja, jag är disciplinerad och läser snabbt. Och jag insåg att det var lika bra att översätta böckerna själv. Det mesta av källitteraturen är ändå på engelska eller tyska och översättare har ibland svårt med den här terminologin.
Vilken målgrupp vänder du dig till med böckerna?
– Andra forskare och studenter naturligtvis, men också den bildade allmänheten. Jag vet att man utomlands skrivit om dadaismens historia efter min bok "Dada öst". Numera lyfter man fram det östeuropeiska inflytandet mycket mer.
Tom Sandqvist fick nyligen veta att han får ett femårigt arbetsstipendium från Författarfonden, i kulturvärlden en speciell kvalitetsstämpel som dessutom ger viss ekonomisk trygghet i forskar- och skrivarstugan. Men vad blir nästa bok då? Han drar länge på svaret, men avslöjar till sist.
– Det blir en roman som faktiskt är färdigskriven redan. Den kommer på Symposion förlag framöver, men tidpunkten är inte bestämd.
Vad handlar den om?
– (lång tystnad) ) Det är en parallellhistoria som utspelas i en sörmländsk by idag och i Berlin efter nazisterna maktövertagande 1933. Kriget gör sig ständigt påminnande... (ännu längre tystnad) Eller man kan säga att den handlar om en man som... (tyst igen). Nej, det blir fel hur jag än beskriver det. Man får läsa den.