Nyköping gillade blomsterkungar
Uppsalabandet Flower Kings gästade på fredagskvällen Gamla Teatern. Nyköpingpubliken var stormförtjust. Men det finns de som älskar bandet ännu mer.
Jag har lyssnat på dem i fyra år och sett dem live på minst 15 olika ställen, säger Keiko Inoue på engelska.
Bosatt i Dublin har hon rest lång väg till Nyköping för att se sina favoriter. Hon har följt bandet över halva Europa under tre års tid. Kompisen Naoko Shibuya har rest från Chiba i Japan till Sverige. Hon har tröttnat på att bandet aldrig återvänder till hemlandet. Kosta vad det kosta vill.
Det är musiken som gör det. De spelar fantastiskt. De är briljanta musiker utan att skryta med det på scen, säger Keiko Inoue övertygat, hon är vad man kallar ett äkta fan.
Plötsligt kommer Flower Kings keyboardist Tomas Brodin ut och minglar med resten av sällskapet.
Keiko Inoue och Naoko Shibuya får svårt att koncentrera sig.
Det här är nästan pinsamt men du är min stora idol, säger Keiko Inoue och fnittrar.
Klockan 21.20 sparkar Flower Kings igång första riffet. 45 minuter senare är låt nummer två slut. Japp, så fungerar det med dessa proggrockare. Musiken landar liksom aldrig. Precis när man tror att sista tonen klingar ut börjar plötsligt gitarristens händer klättra över strängarna igen. Harmonierna avlöser varandra.
För den ovane är det rockmusik utan energi. För publiken är det magi, applåder och visslingar river ner som en flodvåg mellan låtarna. Nyköping verkar älska Flower Kings. Då är det oviktigt att vi som inte fattar, längtar efter Tom Arayas (Slayer) ilskna röst.
John Henzlert
Så jobbar vi med nyheter