Lennart Holmgren välkomnar in i sitt vackert inredda tvåvåningshus i centrala Nyköping.
– Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt inredning, har bland annat hjälpt kunder med färgsättning, förklarar han och visar vägen till salongen.
På väggarna hänger många konstverk, bland annat målerier och etsningar av Lennarts pappa.
– Pappa ville egentligen vara konstnär.
Men Lennarts pappa försörjde sig inom färghandeln. Tillsammans med Lennarts mamma startade han Holmgrens på Västra Storgatan, i samma fastighet där Lennarts ena moster drev café och hans andra moster begravningsbyrå.
– Min mormor startade begravningsbyrån. Och hon köpte fastigheten. Hon måste ha varit en kraftfull person, reflekterar Lennart.
I huset bodde också Holmgrens – både Lennart, hans föräldrar, morfar och mormor, mostrar, morbröder och kusiner.
– Vi var en stor och bullrig familj med mycket folk som kom och gick.
Lennart gick på läroverket i Nyköping, men tog aldrig realexamen.
– Nej, jag var omöjlig, ganska bråkig, men bråket var rätt oskyldigt...
När han bad om att få tjänstgöra i sina föräldrars butik fick han kalla handen.
– "Skaffa dig ett jobb. Lär dig arbeta. Lär dig veta hut. Sedan är du hjärtligt välkommen", sa pappa till mig.
I stället fick Lennart jobb som springgrabb på Sörmlands Enskilda bank.
– Jag var bara där ett par år, men där fick jag den bästa utbildningen, där fick jag bland annat lära mig att vara hövlig.
Lusten att studera och att se mer av världen än Nyköping kom. Lennart flyttade till Stockholm, där han först praktiserade och läste på Handelsskolan, sedan gjorde lumpen på Karlberg i Solna.
– Det gick bra för mig där, jag trivdes faktiskt.
Lennart övervägde en framtida karriär inom försvaret, men valde att bli reservofficer och att återvända till Nyköping, där han välkomnades in i föräldrarnas verksamhet.
Han blev färghandeln trogen resten av sitt yrkesliv. Han jobbade sida vid sida med sina föräldrar tills han tog över 1958 och 1977 öppnade han Holmgrens Färghus på Gumsbacken.
– Jag jobbade tio–tolv timmar per dag. Och så hade jag jobbet med mig i huvudet på kvällarna. Med perspektiv tycker jag att jag jobbade för mycket. Men jag trodde ju att firman skulle gå i konkurs om jag var borta en timme, säger Lennart och skrattar självrannsakande.
När Lennart uppnådde pensionsåldern överlät han färghandeln till sonen Peter, som i dag driver bolaget tillsammans med son och dotter. Lennart åker dit flera gånger i veckan för att dricka kaffe och prata. Och trots att 20 år passerat sedan han helt slutade arbeta i butiken så möter han där många av sina kunder och blir av många Nyköpingsbor fortfarande kallad för Mr Färghandel.