Rune Leindahl växte upp på en gård i Lästringe. Där läste han som barn böcker om flygarhjälten Biggles och drömde om att själv flyga.
När han var 19 år förverkligade han sin dröm, lärde sig flyga motorflyg och tog certifikat.
– Frihetskänslan var enorm.
Fjorton år senare tog han lektioner och lärde sig grunderna inom konstflygning.
– Jag ville gå vidare, ville tänja gränser.
Han var den första i Nyköpings flygklubb som började med konstflygning, eller avancerad flygning som det också kallas.
– Då blev jag idiotförklarad, eftersom det ansågs vara livsfarligt.
I dag har han flugit avancerat i 36 år och kan konstatera att sporten är riskfylld, att flera piloter omkommer varje år.
– Jag är inte så modig, är nog försiktigare än folk tror... Jag är medveten om och tar inte för stora risker. Det mesta sitter i ryggmärgen, men en del är färskvara så jag måste träna.
Rune vågar inte åka berg- och dalbana, eftersom han inte litar på säkerheten. Däremot vågar han spaka ett enmotorigt propellerplan i bland annat looping, roll och spinn.
Transportstyrelsens bestämmelser, hans egen skicklighet och flygplanets egenskaper avgör vilka manövrar som är möjliga att göra.
– Om jag ska skryta om mig själv så finns det ingen som flyger Yak-52 och gör saker som jag gör, till exempel ryggspinn, torque roll och abrakadabra. En del manövrar har jag läst mig till, men mycket har jag kommit på genom en slump, när jag träningsflugit.
Runes första egna flygplan var en Safir, ett enmotorigt flygplan konstruerat av Saab, med vilken han tävlade under 1980-talet.
– Jag tävlade i Sportsman och kom som bäst trea. Jag hade inte en tillräcklig konkurrenskraftig kärra för att ta mig längre.
I början av 1990-talet flög han för första gången en Yak-52,
– Kärran kändes gränslös och flygkänslan var otrolig! Det kändes som om det gick att göra vad som helst med den, kändes nästan som att flyga ett jetflygplan.
Ett par år senare köpte han den Yak-52 som han gav namnet Mr ManiYak och äger än i dag. Flygplanet har en plats i Nyköpings flygklubbs hangar nära Skavsta. Här träningsflyger han året runt. Härifrån utgår han när han flyger till träffar med andra piloter och till uppvisningar.
– I looping väger jag fem gånger min egen vikt, mina kinder stretar och det går inte att lyfta armarna.
Sporten som Rune ägnat stora delar av sitt liv är kostsam.
– O, ja. Det kostar mig 40000 kronor per år bara att hålla i gång kärran. Till det kommer bränslekostnaden. Kärran drar 120 liter per timme och varje liter kostar 20 kronor.
Sedan några år tillbaka är Rune pensionär. En stor del av hans tid kretsar kring flygning.
– Jag har inte ens funderat på att sluta med konstflygning, läkarens bedömning och mitt eget omdöme får avgöra när det blir...