En rödmålad stuga, med en välkänd Instagramkatt i fönstret möter publiken i Nymos uppsättning av ”Olsgården”, från allra första början skriven för att spelas på Skansen i Stockholm.
Seniorgruppen hos Nymos har funnits i sex års tid. Fem publika föreställningar har satts upp under åren och nästa helg är det dags för den sjätte. Repetitionerna har pågått sedan i våras och det är ett väl samspelt gäng som ställer sig på scenen. De flesta deltagarna hade inte spelat teater tidigare utan började spela när de gick i pension.
För Katarina Säfwenberg blev teatergruppen en rejäl nytändning.
– Jag har varit konstnär hela mitt arbetsliv men kunde inte fortsätta måla när ena armen gav upp. I teatern får jag utlopp för min kreativitet, jag får gestalta och även använda min gamla hjärna, säger hon och får direkt medhåll av de andra i ensemblen.
– Ju äldre man blir desto mer gäller det att passa på att beta av allt det där man drömmer om att göra men inte hunnit med. Vi har väldigt roligt och det är ett kul sätt att lära känna nya vänner på, säger Birgitta Gustafsson som gick med utan att känna någon av de andra.
– Vi har alltid haft barn-, ungdoms- och vuxengrupper så det kändes ganska självklart att även erbjuda teater för seniorer. För mig som ledare ger det enormt mycket att få arbeta med personer som har så mycket livserfarenhet. Eftersom alla är pensionerade kan vi också ha kurserna dagtid, säger Henrik Lundh, verksamhetsledare och teaterpedagog på Nymos.
”Olsgården” är en av de större uppsättningarna man gett sig på. En sammanslagning av två seniorgrupper bäddade för en pjäs med flera roller. Som mest är alla tio skådespelare på scen samtidigt, alla i tidstypiska kläder från början av förra seklet.
Att memorera repliker är bland det knepigaste.
– Värst är det för Henrik som verkligen får öva sitt tålamod med oss, skrattar Kjell Damstedt som tagit med egengjorda semlor till hela ensemblen denna onsdag.
– Ja, det är det värsta, ju äldre vi blir desto sämre blir vi på att komma i håg våra repliker. Det blir ett himla ältande, konstaterar Anders Lind som själv utvecklat ett sätt att memorera dialogerna.
– Jag läser manus det sista jag gör innan jag somnar och repeterar igen direkt när jag vaknar.
– Jag har kommit på mig själv med att gå på stan och rabbla repliker, det gäller att passa på, säger Annette Lindberg som spelar giftaslysten 20-åring i pjäsen.
– Det är så roligt! Och direkt när man kliver i scenkläderna känner man sig som sin roll, säger hon.
Gruppen har ägnat mycket tid åt olika improvisationer och berättarövningar.
– Jag har alltid varit en ganska blyg person. Teatern, med alla samspel gör att man kan öppna upp sig på ett annat sätt. Det är väldigt kul att spela arg och få skrika och svära, sådant man ju inte riktigt kanske gör annars, säger Karin Sköld.
– En sak är säker, man bli aldrig någonsin för gammal för att lära sig någonting nytt, säger Birgitta Gustafsson.
Föreställningen spelas både fredag och lördag. Därefter väntar en liten miniturné till SPF i Oxelösund och SPRF i Nyköping.
– Vi har begränsat med platser så vill man vara säker på att komma in och se pjäsen nästa helg är det bra att kontakta oss i förväg, säger Henrik Lundh.