En av få dåliga grejer med att bo i Danmark är att maten är dyrare än i Sverige. Och det är svårslaget – ingen annanstans i EU är krubbet så dyrt som i våra två länder, visar nya siffror som SCB tagit fram med hjälp av Eurostat.
Samtidigt vet prisjakten på mat inga gränser i Sverige. Nyligen öppnade en ny matbutik i Nyköping och det viktigaste man hade att skryta med var kött till pangpris.
Inget konstigt för en lågpriskedja. Men det finns något ohållbart i att vardagen går ut på att hitta mat i allmänhet och kött i ‑synnerhet till lägsta möjliga pris.
Kött är dyrare om det kommer från djur som vuxit upp utan turboeffekt, fått plats för att röra på sig och kanske till och med har fått se dagsljus.
Färska vittnesmål om detta fick vi i SN:s granskning av grisuppfödningen i Sörmland (SN 28/6). I reportaget diskuterades också den kniviga offentliga upphandlingen. Det råder delade meningar kring hur upphandlingsregler för skola, vård och omsorg kan kombineras med klimatkrav och krav på låga priser.
Nyckeln till att få ner köttkonsumtionen för att skona klimatet är att det sker i stor skala. Upphandlingsregler måste därför ge utrymme för annat än bara lägsta pris. Om utbud och produktion av ekologiskt kött ökar kan produktionsenheterna växa och priserna sjunka. Fler får råd att köpa bättre kött.
Om det nu är kött vi ska äta. Upphandling och politikers ansvar i all ära, det är upp till varje individ att ta sitt moraliska ansvar. Inte bara för att skona klimatet och djuren eller den egna hälsan (som äventyras av att äta för mycket av vissa döda djur).
Det är ett faktum att nästan ingen behöver kött för att få i sig en fullvärdig kost, enligt exempelvis Livsmedelsverket. Att fläskfilé sedan skulle vara nyttigare, enklare och mer barnvänlig mat än fisk och bönor, det har vi hittat på själva.