Ofta kul med Kalle men släpp fram Linda mycket mer
Det finns publik för hans blandning av Bingsjöpolskor med lugna visor och tungfunkiga låtar. Fin omväxling också.
Och vilka medmusiker han har i bandet. Per Grebacken på blås. Johan Granström på bas. Johan Löfcrantz på trummor. Etc.
Men som show blev det ojämnt i lördags och med en del temposänkare som vi hört förut.
Kalle Moraeus måste också stryka en del. Härma gärna Pavarotti med tuppar och allt i O sole mio. Men absolut inte Pepita dansar som mesig karaoke.
Gärna tekniskt påkostat med häftigt ljud och snygga ljuseffekter. Men det signalerade stil och klass som saknades i vissa grabbiga inslag och när mellanpratet var roligt mest bara internt.
Och vad är det för sätt att hålla Linda Lampenius så kort? Har hon inga armbågar själv? Släpp fram henne solo ändå och gör fler låtar ihop med henne. Nu blir hon dragplåster i en alltför passiv kvinnofälla, först som platinablond Barbie, sedan som Vilda Västern-pingla à la Dolly Parton.
Efteråt besannades att Theres no business like showbusiness. För aldrig har en hel orkester rusat så fort till nedre foajén för att sälja sina skivor.
Linda kom aldrig, så länge jag var kvar. Ville hon inte synas? Det förstår jag. Men hennes skiva borde väl också funnits där. Omslaget är förvisso bimbostylat. Men i min blindtest var hon bäst på att spela Griegs c-mollsonat.
Fride Jansson
Så jobbar vi med nyheter