OIK höll tätt länge - sedan rasade allt
Unga Oxelösund såg ut att ha en fin skräll på gång i bandy- ettan mot Helenelund. Men OIK rasade mot slutet. Lunden tackade genom att smälla in fem snabba mål fram till 61.
Men det var framför allt hårt jobb. Och då framför allt bakåt. Inte ens när den finländske liberon och försvarsdirigenten Ilkka Kemppainen blev utvisad sviktade en hela tiden ivrigt skridskoåkande och därmed flexibel gulblå försvarsmur.
Årets kapten, Johan Jansson, tog galant över Ilkkas roll när han befann sig på botbänken.
Framåt fanns det om inte några glansnummer så väl . . . hårt jobb. OIK:s anfallare Tomi Tasten tillhörde dem som åkte allra mest. I den 38:e minuten fick han lön för mödan genom att få vrida in kvitteringsbollen.
Några minuter senare snappade Kemppainen påpassligt upp bollen när han kom in från utvisningsbåset. Ilkka serverade förre Lundenspelaren, Jonas Virus Lindberg, som fixade en straff till OIK. Nu fick Kemppainen notera att det finns skäl att ge Patrik Noorgard i Lundens mål epitetet straffspecialist.
Helenelund kom till spel utan en handfull av fjolårets bästa offensiva krafter.
Och Lunden såg inte ett dugg farligt ut innan paus.
Jo, det såg bra ut då. När vi gick in till pausvilan var jag faktiskt helt övertygad om att vi skulle kunna öka ytterligare lite i andra och klara av det här, säger Tomi Tasten.
I stället blev det nästan ingenting framåt efter paus för OIK.
Okej, försvarsspelet var trots allt bra i 70 minuter men hur ska ni göra flera mål?
Jag vet faktiskt inte just nu verkar det som att vi bara klarar av att slå långa bollar. Det blir alldeles för lite spel över mittplan och då håller det inte i längden, säger Tomi Tasten.
På träningen fungerar ju passningsspelet rätt bra men när det är match blir det ju alltid lite annat och vi är kanske inte redo riktigt ännu, fortsätter den gemytlige finländaren.
I stället tog Lunden över mer och mer. Av det där roliga OIK-försvarsspelet fanns inget kvar. Inte ens minsta lilla spår. Och mot slutet rasade det in mål bakom tidigare flera gånger reflexräddande Johan Edh.
Det gäller att hålla i 90 minuter och det var mycket där mot slutet som var helt onödigt som min utvisning till exempel. Men man blir ju så frustrerad och irriterad.
Fullt förståeligt. Det var ju så få minuter fram till en riktigt tapper OIK-insats.
Kemppainen fick i stället för en hjälteroll sin tredje tiominutare, och därmed rött kort.
I stället för någon av spelarna borde i stället de 20 av riktigt hyggligt bra 141 betalande i ösregnet, som skippade läktaren med tak för att stå på sina vanliga platser, få någon sorts tapperhetsmedalj. Det är sånt som kallas bandyintresse.
Så jobbar vi med nyheter