På Alla hjärtans dag framträdde Stefan, pappa till 11-åriga terroroffret Ebba, i Malou på TV4.
Han berättade om sin älskade dotter, om hennes framtidsdrömmar och om deras nära och starka relation.
Som på en sekund förvandlades till aska av mannen som just nu ställs inför rätta i säkerhetssalen vid Stockholms tingsrätt.
Han berättade om ensamheten.
Om att mista sitt enda barn, sin livsgnista. Hur ska livet levas utan henne? Hon som älskade just Alla hjärtans dag och som överröste sina föräldrar med gulliga lappar och kärlek - alla dagar om året.
Åklagarna släppte under gårdagen också de 3D-filmer som för första gången används i en svensk rättegång. Trots avsaknad av människor på filmerna ger de en kusligt realistisk bild av vad som hände Ebba när hon strosade på Drottninggatan på väg för att möta sin mamma.
För 12 år sedan bevakade jag i samma tingsrätt rättegången om dödsmisshandeln av den 29-årige kocken Marcus Gabrielsen på Kungsgatan. I en paus hamnade jag bredvid hans föräldrar, Oddvar och Ewa-Britt. Vi började prata. Jag böjde mig efter en tappad penna när en napp ramlade ur min jackficka, tillhörande min då drygt ettåriga dotter.
Jag minns tårarna, i Ewa-Britts, Oddvars och mina egna mammaögon. Liksom Ewa-Britts ord, om sorgen över Marcus. Och sorgen över att aldrig heller få bli den farmor hon så innerligt drömde om att få bli.
Avgrundsdjup smärta. Två så vansinnigt onödiga händelser.