Om Kristus före Bach
Jag har skrivit det tidigare, men det tål att upprepas. Och ingalunda är sådant något som bara händer av sig självt.
Nej, de skickligaste av traktens körsångare satsar tid och energi på repetitioner. Kloka beslutsfattare inom kyrkan förstår värdet av dessa kulturgärningar liksom också ett antal sponsorer. Publiken strömmar till.
Och så är det Bengt Fridén som driver på och har skapat det återkommande samarbetet med Ulf Söderberg och musiker och solister från Stockholm.
I planerna för nästa år finns till och med det största av alla kyrkomusikverk, Matteuspassionen, som inte framförts i Nyköping på de 25 år jag kan överblicka om ens någonsin?
Som musik står det långt över trivialiteter som pengar, men ändå lär bidrag behövas från alla håll. Och Bengt Fridén önskas lycka till i sponsorjakten.
I går kväll var satsningen inte lika omfattande och entrén fri med kollekt till musikverksamheten efteråt. Generöst!
Och från Bach och högbarocken hade man gått bakåt till 1680 till ett verk av Dietrich Buxtehude, som då var organist i Mariakyrkan i Lübeck.
Han skapade då en cykel av sju korta kantater för två sopraner, alt, tenor och bas samt kör och liten orkester. Texterna är på latin och skildrar meditativt och passionerat Kristi kropps olika delar: fötter, knän, händer, sida, bröst, hjärta och ansikte.
Tonspråket är enklare och tunnare än Bachs, rör sig värdigt i molltonarterna, ofta med övergångar till mjukt gungande tretakt, men griper ändå tag i sin relativa nakenhet. I dissonanser hör vi de hemska spikarna, i melismer de heliga bloddropparna.
Ann Wallström och stråkarna ska denna gång berömmas först för den grund de lade. Solisterna var en utmärkt, ungdomlig ensemble; den energiske Fredrik Strid må nämnas extra liksom Anna Zander med mjukt naturlig sopranröst.
Kören löste med gott eftertryck uppgiften att inleda och avsluta kantaterna, främst de första och sista. Ulf Söderberg gick på så vis en medelväg jämfört med dirigenter på skiva: Gardiner med stor kör och Suzuki med liten; Harry Christophers som bara har fem solister ur The Sixteen.
Nu fick vi både solisternas precision och lilla format och körens summerande kraft, speciellt gripande i avskedskören.
Så jobbar vi med nyheter