Omsorg eller ättestupa?

Foto:

Övrigt2017-07-12 18:20

Inte för att jag var helt okunnig om att det som kallas äldreomsorg inte fungerar som det ska. Vårdskandalerna har ju avlöst varandra och som reporter på flera lokaltidningar har jag fått ta del av många personliga berättelser, mer eller mindre hårresande.

Men ändå var jag inte förberedd. Det är trots allt skillnad när en drabbas direkt, som nära anhörig. När stroken slog till hade jag en naiv inställning att de instanser som skulle agera, det vill säga sjukvård, hemsjukvård, hemtjänst och matleverans hade någon form av samverkan i sitt arbete.

Den villfarelsen togs jag dock snabbt ur. Inte ens den vårdavdelning där min anhörig först vårdades hade en fungerande kommunikation inom sina väggar.

En dag pratade jag med tre olika sjuksköterskor som alla gav olika besked. Och samma sjuksköterska som två dagar efter stroken sa att min anhörig ( som ramlat och bor ensam) naturligtvis inte kunde släppas hem utan att det ordnats med hemtjänst och larm, var dagen efter övertygad om att hen var färdigbehandlad och skulle skrivas ut till helgen. Utan vårdplaneringsmöte. Och utan att informera mig, som stod högst upp på listan över kontaktpersoner och som besökte min anhöriga på sjukhuset i stort sett varje dag.

Jag fick reda på planerna av en slump, genom ett telefonsamtal med en släkting som pratat i telefon med min anhörig och som sagt att hen skulle hem till helgen.

Fram tills dess hade jag känt så stor tacksamhet över vården som räddat min anhöriga att jag tålmodigt tragglat samma sak med fyra olika personal. Jag vet ju hur arbetsbelastningen ser ut.

Men när bristen på samverkan blev så övertydlig och jag insåg att det kunde innebära livsfara för min anhörig var det slut på följsamheten. Det har nu varit några turer in och ut ur sjukhus och jag börjar bli luttrad och vaksam.

Tyvärr litar jag inte längre på att proffsen vet bäst. Och jag tänker med skräck på hur det är för gamla som saknar anhöriga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!